Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pärla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÄRLA.
529
det, och kostbara viner pärlade i glasen. Man åt och drack
man skämtade och log, och det såg ut både i värdens och
gästernas ansikten såsom hade de mycket roligt. Det lefdes
öfverdådigt hos denne rike. Och hans sällskap talade högt
om, huru mycket de högaktade och ärade honom. Och han
trodde dem. Huru förunderligt! Det var ju icke annat än
hans yppiga bord, hans dyrbara viner, de skattade. Hade
den rike kommit till dem såsom fattig, så hade de säkert
med axelryckningar vändt honom ryggen. När sällskapet
gått bort och borden voro afdukade, då öfverfölls den rike
af en stor tomhet, då kände han, att det låg äcklande slem
på bottnen af yppighetens och förlustelsernas bägare. Han
kände, att han icke hade funnit — »lifvets pärla».
III. — En trappa högre upp bodde ministern. Alla
bugade sig för honom. Han var den man, hvars gunst alla
eftersträfvade. Han satt i sin prunkande våning och tänkte
tillbaka på den tid, då han för många år sedan nyss hade
blifvit student. Då var han ung och blickade ut emot
lifvet med de djärfvaste förhoppningar. Han såg fram åt
vägen, som förde till ära och utmärkelse, och inträdde
beslutsam därpå. Många motgångar fick han erfara, men
förlorade icke modet. Han fortsatte djärft sin bana, fullföljde
kraftigt sina sträfvanden, ehuru han erfor, att många
törnen och många mödor voro att hämta därunder. Och nu
— nu stod han vid målet. Men här var det icke så, som
han tänkt sig det. Det skimmer, den glans, hvarmed han
förr såg ärans höjder omstrålade, hade försvunnit. Han
fann icke så stor njutning i titlarna, han smakade icke så
utomordentlig mättnad i stjärnor, rang och prakt, som han
drömt. Han kände, att han icke hade funnit — »lifvets
pärla».
IV. — I husets öfversta våning bodde en fattig arbetare.
I ett tarfligt, men rent och omsorgsfullt städadt rum satt
hans unga hustru med ett litet barn bredvid sig i vaggan
och bibeln på knäet jämte sitt arbete. Det enkla
kvällsmatbordet var dukadt. Allt såg så ljust, så vänligt och
inbjudande ut, att man kände sig helt väl till mods uti detta
rum. Den unga kvinnan hade ett ganska skönt ansikte, hvars
uttryck af ett högre lif än detta jordiska var så
omisskänligt, att man tyckte hennes vänliga blick var ännu skönare
34 — Nilson, De bibi. hufvudbegreppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
