Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rättfärdighet, människors - Rättvis - Röfvare. Rof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 RÄTTFÄRDIGHET, MÄNNISKORS. RÖFVARE. ROF.
är skyddad hos Jesus Kristus, sväfvar i stor fara.
Dödsdomen är uttalad öfver henne, och hon är ingalunda
oskyldigt dömd, utan har i sanning förtjänt den eviga döden.
Men så snart en själ känner och erkänner sitt hjälplösa,
förlorade tillstånd och i tron tager sin tillflykt till Herren
Jesus, så höjer han öfver det arma bäfvande syndarehjärtat
sitt blodbestänkta banér, och den åt döden vigde är räddad,
för Jesu skull förlåter Gud synden-—han blir rättfärdiggjord.
Rättvis. (Se Ärlighet m. fi.)
Röfvare. Rof.
Bibelställen: Ps. 24: 6. Es. 3: 14; 10: 2. Hes. 34: 22. Luk. 11: 39; 18:
11. 1 Kor. 6: 10.
Bibliska exempel: Ismael (4 Mos. 31: 11); Akan (Jos. 7: 21).
De båda röfvarena. — Det var en härlig vintersöndag
år 1848. Kyrkklockorna i Lauthal kallade som vanligt till
Herrens tempel. Äfven Hümer, en husfader och jordägare
i byn, följde med sin familj i dag som alltid under många
år deras manande ljud. Endast den yngsta, tolfåriga dottern
Maria hade lämnats hemma för att vaka öfver huset. En
half timme efter familjens bortgång begärde två män att
blifva insläppta af Maria. Hon uppfyllde deras Önskan. »Är
du ensam?» frågade den ene af främlingarna flickan. —
»Ja», svarade Maria och såg de båda männen frimodigt i
ansiktet. — »Är du icke rädd för att vara ensam?» frågade
efter en stund den andre. — »Hvarför skulle jag vara rädd,
jag är ju icke ensam», svarade den förskräckta flickan. —
Röfvarena — ty för att själa och röfva hade de båda männen
kommit — sågo förvånade på hvarandra och frågade därpå
vidare: »Hvem är då hos dig?» — »Den käre Guden i
himmelen är alltid hos mig», svarade Maria med glädje. — En
stund förflöt under tystnad. — Då började Maria, vänd till
främlingarna: »I ären visst mycket hungriga, jag skall gifva
eder något att äta.» — Detta gingo de genast in på, och
då Maria satte fram mat, ville de genast gripa sig an
därmed. Men Maria sade: »Men I måsten först bedja Gud
välsigna maten.» Röfvarena sågo nu skygga på hvarandra och
blygdes. Slutligen sade dock den ene till Maria: »Bed du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
