Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röfvare. Rof - Sabbat - Saktmodighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖFVARE. ROF. SAKTMODIGHET.
557
för oss, vi hafva glömt det.» — Maria bad då en kort
bordsbön för dem, och därpå åto de båda männen. Sedan de
ätit, talade de en stund med hvarandra, hvarefter de togo
flickan i handen och aflägsnade sig. Maria berättade
därefter alltsammans för föräldrarna, hvilka högeligen
förundrade sig, att ingenting saknades i deras hus, alldenstund de
visste, hvad folk de haft hos sig. — Tjugo år därefter
inträdde en välklädd herre i Hümers hem. Efter en kort
hälsning gick han fram till Maria och frågade, om hon kände
honom. Nej, hon visste sig aldrig hafva sett honom. Han
berättade då, att han för tjugo år sedan jämte en kamrat
hade varit i huset för att röfva, men att de då blifvit
träffade af Marias bön, så att de afstått ifrån sitt förehafvande
och föresatt sig att med Guds hjälp börja ett annat lif. Så
hade också skett.
Sabbat. (Se Söndag.)
Saktmodighet.
Bibelställen: Es. 53: 7. Matth. 5: 5. 1 Kor. 4: 21. Gal. 5: 22, 23; 6: 1.
Efes. 4: 1, 2. Fil. 4: 5. Kol. 3: 12. 1 Tim. 6: 11. 1 Petr. 3: 15.
Jak. 1: 21; 3: 13.
Bibliska exempel: Mose (4 Mos. 12: 3); David (1 Sam. 30: 6); Paulus (1
Kor. 4: 12); Jesus (Es. 53: 7. Matth. 11: 9; 21: 5. 1 Petr. 2: 21—23).
Ordspråk: Sakta vind för skeppet säkert i hamnen. — Saktmod stillar vrede.
Strötankar: I saktmodet ligger tålamod, foglighet, fördragsamhet, undfallenhet
och kärlek inneslutna. Vi böra därför bedja den barmhärtige och
långmodige Guden att han måtte gifva oss sin sons hjärta och låta sin
omätliga kärlek förmå oss att allting i kärlek öfverskyla. — Rättfärdighet,
gudaktighet, tro, kärlek, tålamod, saktmod, evinneriigt lif, det är allt i
första hand andliga, osynliga inre ting, men hvilka höga verkligheter äro
de icke ändock! Eller tror du icke, att det att hafva kraft att handla
rätt, att frukta Gud, att i tron ega det osynliga, att offra sig i kärlek till
människorna, att tåligt uthärda lidande, att saktmodigt fördraga oförrätter,
att detta är större än att äga några hundra eller tusen riksdaler mer eller
mindre? Och dock för hvilket löpa väl människorna mest här i världen?
Vi behöfva icke tveka om svaret; men säg själf, är den icke en dåre,
som löper efter ett halmstrå, men låter ädelstenen ligga. (’W. Rudin.)
— Saliga äro de saktmodiga, d. ä. de som äro »modiga» i striden mot
det onda, men fara »sakta» med människorna under denna strid. Saliga
äro de, som hafva lärt sig att skilja mellan kärlet och den tillfälliga
orenlighet, som befinner sig däruti, så att de icke slå sönder hela kärlet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
