Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Synd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYND.
621
Jjugen eller så att säga spelad, bakom den himmelen hänger en mycket tunn
förlåt, som vid minsta vindfläkt kan fladdra åt sidan och afslöja helvetets
kval. CP. Wikner.) — »Jag fattig, syndig människa, som med synd född,
jämväl sedan i alla mina lifsdagar på mångfaldigt sätt brutit hafver.» Se
där både vår börd och förtjänst! Se där både vårt arfgods och vår
för-värfda egendom! Allt annat är tillfälligt, osäkert, föränderligt, det är
något som icke tillhör oss, något som kommer och går; synderna allena äro
våra: de äro det oomtvistade, mer än väl tillräckliga testamentet af fader
och moder; de äro punden, som vi förkofrat och förökat på så
mångfaldigt sätt. (J. O. Wallin.) — Gud hatar ingenting annat än synden, och
människan älskar ingenting annat än synden. — Människan skall fly
synden som en orm, a) emedan Gud har befallt det, b) emedan synden
misshagar Gud, c) emedan hon gör människan afskyvärd som ett stinkande
as, d) emedan hon störtar oss i olycka, e) emedan den för med sig Guds
vrede samt timligt och evigt straff. — Ingen synd är så stor, att den icke
kan förlåtas den botfärdige. — Hvar och en synd är till sin natur och
lagens stränghet värd döden. (Kom. 6: 23); men för de trogna blifva icke
dessa svaghetssynder till döds (1 Joh. 5: 17), ty de låta dem icke blifva
härskande hos sig (Rom. 8: 1), utan ångra dem och bedja om förlåtelse
för Kristi skull. Trons ljus slocknar således icke hos dem, och genom
tron få de seger. (Biichner.) — Job var en af dem, hvilka skriften
beskrifver såsom »fromma» eller »fullkomliga», och dock ropade han: »Jag
har syndat» (Job 7: 20). Noah var en rättskaffens eller fullkomlig man
i sin tid, men ingen drinkare vill låta oss glömma, att också han hade
sina fel. Abraham fick den tillsägelsen: »Vandra inför mitt ansikte och
var fullkomlig», men han var icke helt och hållet syndfri. Sakarias och
Elisabet voro ostraffliga, och dock fanns det hos Sakarias otro tillräckligt
för att göra honom stum under nio månader. Läran om syndfri
fullkomlighet i köttet är icke af Gud, och den, som berömmer sig af att äga en
sådan fullkomlighet, ådagalägger därmed på en gång, huru litet han
känner sig själf, och huru litet han känner Herrens lag. Ingenting röjer så
kraftigt ett ondt hjärta, som när det berömmer sig af sin egen godhet.
Den, som kungör sitt eget beröm, offentliggör sin egen skam. —
Människornas fördärf går i arf till alla utan undantag. (Joh. 3: 6.) (Gurnall.)
— Okunnighetssynder äro verkliga synder, ty hvarje lagstiftare tager för
gifvet att undersåtarna söka få kännedom om hans lagar. Och Guds lagar
äro kungjorda allestädes och för alla inom hela kristenheten och i
samvetet äfven för hedningarna.
En gammal liknelse. — Forntida vise påstodo, att
ingen synd någonsin kunde begås, hvars följder hvilade
allenast på syndarens hufvud, att ingen människa kunde göra
illa, utan att äfven hennes medmänniskor måste lida däraf.
De visade detta med ett exempel: »Ett fartyg, som seglade
från Joppe, förde en passagerare, som under sin koj borrade
ett hål genom skeppssidan. Då besättningen gjorde honom
förebråelser, sägande: ’Hvad gör du, din usling!’ svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
