Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Synd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622
SYND.
brottslingen lugnt: ’Hvad angår det er, hålet jag gjort
ligger under min egen koj!’» Denna gamla liknelse förtjänar
den största uppmärksamhet. Ingen människa förgås ensam
i sin orättfärdighet; ingen kan till fullo ana följderna af
sin öfverträdelse.
Det gör ingenting. — Två små gossar lekte under ett
päronträd, hvars frukter hängde mogna och sköna öfver
deras hufvud. »Otto», sade den ene, »vi ta’ oss ett par af de
här päronen.» — »Nej, vi få icke röra vid dem, min far har
förbjudit det.» — »Men, Otto, här finns ju ingen, som ser
det och kan tala om det för din far, och då han inte får
veta det, slipper du ju alla obehag, och skulle han få veta
det, så är han ju så snäll, att du säkert sluppe stryk.» —
»Ja, det vet jag nog, men det skulle göra min far mycket
ondt, om han funne mig olydig, och det vill jag för ingen
del.» — Denne lille gosse, han hette Fritz, visste att lyda,
emedan han hjärligt älskade sin pappa. — Gud, vår
himmelske fader, blir bedröfvad öfver våra synder, därför skola
vi undvika allt, som ondt är och ondt synes.
Synder. — Girigheten gör människan till en sten,
vällusten till ett djur, ocli högmodet till en djäfvul.
Människans värste fiende. — Syndens koger är fullt
af giftiga pilar, hennes lösen är död och fördärf. Där den
kommer in tystna glädjesångerna, där fly lyckan och friden,
där han drager ut kvarlämnar han spår af blod och tårar
samt spillror af grusad lefnadslycka. I de israelitiska
konungarnas historia träder denna sanning på det tydligaste
i dagen.
Musen i skafferiet. — »Så ofta jag i min barndom
var på något sätt stygg», berättade en äldre kvinna, »sade
farfar: ’Maria, Maria, se upp, det är en mus i skafferiet!’
Jag skyndade att se efter, men fann aldrig någon. En dag
frågade jag farfar, hvad han menade härmed. Han svarade:
’Ditt hjärta är förrådskammaren, skafferiet. De små
synderna äro möss, som söndergnager och förstöra allt godt
därinne och ofta göra dig misslynt och fnurrig. Skall du
kunna utestänga dessa möss, måste du sätta ut en fälla för
dem, den fällan heter: Vaksamhet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
