Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vana. Sed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
700
vana. bed.
träd samt röd och blomstrande som en ros. Sedermera sade
han också mycket ofta: »Min morbroder har rätt: Arbete,
måttlighet och hvila göra läkarna öfverflödiga».
»Det är god tid.» — En dag mötte en eländigt klädd
och förstörd man en herre på en af hufvudstadens gator.
Han stannade och frågade den fint klädde herrn, som var
en aktad ämbetsman, om han icke kände sin gamle
skolkamrat Henrik B. Därpå bad han om ett lån på tio kronor.
Ämbetsmannen erinrade sig mycket väl Henrik B. Han visste
att hans fader var en rik man, och att Henriks utsikter om
framtida utkomst under skoltiden varit bättre än de flestas.
Han såg därför helt förvånad på mannens smutsiga och
trasiga kläder och frågade: »Är det möjligt, att du är min
gamle vän Henrik B.? Säg mig då, huru du råkat i sådant
armod och elände?» — Hör nu, hvad mannen berättade:
»’Det är god tid’ har gjort mig till den stackare, jag nu är.
Jag hade gjort till min vana att vid hvarje tillfälle upprepa
detta och äfven handla därefter, så att jag slutligen icke
gjorde någonting i rätt tid. Om jag i min ungdom vant
mig vid att skyndsamt göra allting, hvad jag skulle göra,
så kunde jag nu varit en rik man. Men det där talesättet,
’det är ännu god tid’, har blifvit mitt fördärf!»
Vanans makt. — En plantageägare i Jamaika hade
märkt, att negrernas vana att bära alla bördor på hufvudet
var skadligt för deras hälsa. Han lät därför förfärdiga ett
hundra skottkärror, på det hans slafvar måtte hafva det
bättre och spara sina kroppar. Kärrorna blefvo färdiga och
slafvarna sändes bort att hämta dem. Det dröjde icke heller
så länge, förrän de komma tillbaka med kärrorna — på
sina hufvuden. —• Vanans makt är mycket stor, hvarför det
heter: »Gammal gör det ung vant sig vid».
En dålig vana. — En ansedd kristen hade den dåliga
vanan att alltid först säga nej, när han bjöds på något. En
dag tog en fru, hos hvilken han ofta spisade, honom på
orden, så att han måste gå ifrån bordet utan att hafva
förtärt det minsta. Efter måltiden förde frun honom till ett
närliggande rum, där ett bord stod dukadt. Hon sade, att
hon icke ville, att han skulle gå hungrig från hennes hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
