Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII. Näringsfriheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VIII.
Näringsfriheten.
| »Sotarn, mjölnarn byta med hvarann». |
| Stadsvisa. |
Näringsfriheten är en god sak och skall onekligen till
slut alstra mycket välstånd, när man en gång vant sig
dervid. Nu behöfver ingen yngling binda sig för lifstiden
vid ett yrke, eller handel, som omsider befinnes opassande
för hans lynne, eller otillräckligt för utkomsten. Man kan
börja i hökarbod och sluta som sidenkramhandlare, sedan
man under tiden försökt sig som slagtare, skomakare eller
skräddare. Något skall väl till slut lyckas.
Men ingenting är säkert, ingenting är fullkomligt här
på jorden, allt är fåfängligt och bristfälligt. Hvad som
lyckas för en, misslyckas för en annan. Dock är det nu
bättre än förr, ty om någon nu skulle sjunga:
Så högst olycklig är min lott,
Att om hattmakare jag blifvit
Ej menniskorna hufven fått.
så kan man säga: Bli skomakare, eller hvad du
behagar; ty man kan byta yrke hvad dag som helst.
Det var icke för längesedan som en mjölnardräng
hade fått resa in till staden med några påsar mjöl från
qvarnen, att sälja på hötorget markvis, för att göra sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:33:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dcaisthlm/0049.html
