Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Näringsfriheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betalt, för hos husbonden innestående lön, och köpa sig
nya kläder. Han hade i början god afgång, så att han
blef af med hälften, och kasserade in mycket penningar.
Törstig i hettan — det var just sista sommaren, het i
åminnelse, — gick han in på en krog, och träffade der
en glad sotare. De blefvo snart bekanta, menniskorna
älska ofta motsatserna hos hvarandra, när dessa icke äro
allt för motiga. Sotet och mjölet äro visst olika till
färgen, det ena kastas bort, det andra förvaras och bakas
till bröd, men begge äro dock fina som doft och låda vid
kläderna, som synden vid menniskan. Mjölnardrängen,
något till åren, och dock mycket enfaldig, hade ledsnat
vid qvarnlifvet; aldrig fick han sofva om nätterna, qvarnen
gick natt och dag, bönderna voro ofta oregerliga, och
Pelle, så hette drängen, kunde icke rätt reda dem ifrån
sig. Han längtade att komma till hufvudstaden, der kunde
man lätt förtjena penningar sades det, »om en herre nyser
på gatan, och en arbetskarl säger gudhjelp, så får han
straxt en slant, och under hackan behöfver han aldrig
röra sig ur stället.» Dessutom finnes det så många krogar
att välja på, så att en stackare icke såsom hemma i socknen,
der det finnes blott en krog, får låta bli att gå dit, när
han blifvit mycket skyldig. Pelle såg att Lasse, så hette
sotarpojken, var så glippande glad och lustig, och hade
fullt opp med penningar, och bjöd friskt. Sotarn skildrade
sitt glada lif sålunda:
— Aldrig behöfver jag kamma eller tvätta mig, jag
går öfverallt likadan och slipper in i de förnämaste hus,
till och med på sjelfva slottet, i kungens egna rum, så att
icke behöfver jag nånsin köpa kläder, utan kan supa upp
hela förtjensten. Mat får jag hemma hos mästarn nog.
Så roligt det är att klifva upp genom en skorsten, komma
upp på taket i fria luften, under den klara himmelen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
