- Project Runeberg -  Teckningar ur Sveriges historia /
30

(1851) [MARC] Author: Carl Andreas Dahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖSLAGET I ÖRESUND.

( Omtryckt).

i/en allmänna glädje, som i Sverige rådde öfver Iloskilderfreden, delades icke af Konungen.
Han började snart ångra, alt icke hafva begagnat tillfället till hela Danmarks underkufvande,
hvarigenom, såsom ägare af bägge stränderna vid Öresund, han blifvit herre öfver Östersjön.
Från delta haf kunde då utestängas främmande flottor och sista steget till bildande af en
stor makt i Norden vore taget; ostörd kunde Carl Gustaf sedan straffa sin listiga och
opålitliga bundsforvandt, Churfursten i Brandenburg, hvilken ensam skördat alla frukter af
Svenskarnas ansträngningar i Pohlen.

Af dessa orsaker hade Carl Gustaf inom sig beslutat krigets förnyande. Svenska
trupperna på Fyen qvarstaunade under åtskilliga förevänningar, under det i Kiel samlades
omkring 10,000 man. Med denna styrka var det Konungens afsigt, att segla in i hamnen i
Köpenhamn och genom öfverraskning taga staden. På Generalernas afrådan uppgafs likväl
denna plan såsom alltför vådlig, Svenska (lottan landade i det stället i Korsöer. I
Köpenhamn var bestörtningen och villervallan lika, om ej större än förra gången, vid Carl Gustafs
landstigning på Seeland; hos alla dock blandad med en bitter harm öfver’ Svenskarnas infall.

Sändebud affärdades väl till Svenska Konungen, för att begära freden, men för den händelse,

att de med oförrättadt ärende skulle återkomma, började alla, sä hög som låg, män, qvinnor
och barn, att arbeta på de förfallna vallarnes iståndsättande. Konung Fredrik föregick i allt
med föresyn af mod och uppoffring. Han flyttade ur slottet i ett tält vid vallen, och då de
ängsligt väntade sändebuden återkommo med vägrande svar, gaf han genast befallning om
förstädernas afbrännande.

I följe af dessa förberedelser fann Svenska Konungen att han skulle möta ett allvarligt

motstånd. I hållet krigsråd blef fråga om att genast skrida till storm. Bland dem som

ifrigast rådde dertill var äfven Dahlberg, hvilken, med kännedom om vallarnas förfallna
skick, sade sig vilja i spetsen för de stormlöpande med hästar och vagn köra rakt in i
staden; men flertalet, och deribland Konungen, var af den tanka, att man borde invänta
förstärkning och undertiden företaga stadens belägring. Hade Konungen följt det förstnämnda
rådet, och genast vid sin ankomst låtit storma staden, sä hade den efter all sannolikhet
genast blifvit intagen; nu deremot vann den tid att förstärka sig och ordna försvaret.

Under det belägringsarbetet trögt fortgick, esomoftast albrutet genom lyckliga utfall från
de belägrade, började bland Svenska Generalerna den åsigt göra sig gällande, att Köpenhamn
icke kunde intagas förr, än det bakom liggande och med rika förråder försedda Kronenborg
vore i Svenskarnes våld. Med största delen af trupperna afsändes derföre C* G. Wrangel,
för att intaga denna fästning. Efter en kort belägring, och sedan Wrangel låtit tillställa
kommendanten en falsk underrättelse om att Köpenhamn blifvit intaget, till firande af hvilken
stora seger han lät i flere omgänger skjuta så kallade glädjesalfvor, capitulerade fästningen.
Genom denna eröfring fingo Svenskarne, utom stort byte, äfven fast fot på andra sidan sundet.

Efter de motgångar Svenskarne ledo vid Köpenhamns belägring, och sedan underrättelse
inlupit, att Holländska flottan var på väg till Danmarks undsättning, beslöt Konungen, efter
ett misslyckadt försök att bemäktiga sig Danskarnes rika förråder på ön Amag, att skyndsamt
återvända, för att, om möjligt, före Holländarnas ankomst intaga Köpenhamn. Han pudref
derföre arbetet, och redan var nästan allting färdigt till storm, och Svenska soldaten gladde
sig deråt, såsom åt en belöning, — då man hastigt fick tidning, alt Holländska (lottan hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcateckn/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free