Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anliindt och ämnade inlöpa i Öresund. Köpenhamn jublade af glädje och hopp; Carl Gustaf
deremot ilade förtretad uppåt Helsingör, för att med sin dervarande llotta möta den nya
fienden.
Den 22 Okt. anlände Holländska flottan, som kommenderades af Amiral Opdam samt
vice Amiralerna Witte Witteson och Petter Floris, till en norr om Öresund varande
sandbank, vid namn Lappen, hvarest den för motvind blef liggande i sex dagar. Vid underrättelsen
om hennes ankomst skyndade Carl Gustaf, som nämndt, genast till Helsingör. Riksamiralen
Wrangel ville, att Svenska flottan skulle begagna den gynnande vinden för att segla ur
sundet och angripa Holländarne. I början gillade Carl Gustaf denna plan; men snart uppstodo
betänkligheter. Krigsförklaring var å ingendera sidan afgifven; och Carl Gustaf ville ej hafva
att förebrå sig ännu ett fredsbrott. Dessutom ansåg han, i händelse af strid, den smalaste
delen af Sundet vara förmånligast för Svenska flottan, ty det trånga farvattnet skulle hindra
Holländarne att draga nytta af sin större skicklighet i seglatsen; hvarförutan de begge fäst—
ningarne Kronoborg och Helsingborg skulle kunna frän hvar sin sida oroa fienden och lemna
skydd åt Svenska fartygen. Detta blef också beslutet, oaktadt Wrangels motsägelse. Svenska
flottan stannade väntande vid Helsingör.
Den 29 Oktober kl. 3 om morgonen sprang vinden öfver till norden. Genast lyftade
Holländska flottan ankar och styrde mot Sundet. Främst Witte Wittenson med 11
örlogs-fartyg, sedan Opdam sjelf med 13, derpå Petter Floris med 11; efterst följde en stor skara
förråds- och fraktskepp. Genast var allt i ordning till deras mottagande. Konungen gick
upp på vallarna framför Kronenborg, för att derifrån betrakta striden, åtföljd af Drottningen
och sin svit, som med bäfvande blickar väntade de kommande fienderna.
En stund efter solens uppgång hade Holländska flottan hunnit Kronenborg, dock utan
att på vanligt sätt helsa fästningen; och kl. 8 voro de fiendtliga skeppen midt framför slottet.
Carl Gustaf lät afskjuta två lösa skott såsom helsning. Holländarne svarade ej. Då affvrade
han med egen hand en mot fienden riktad, skarpladdad kanon. Det var första skottet; men
det åtföljdes i ögonblicket af ett lag frän alla Kronenborgs och Helsingborgs kanoner, och
på denna helsning svarade Holländarne likaså med skarpa skott. Drabbningen var börjad,
och i samma ögonblick styrde Svenska flottan, gynnad af strömdraget, fram emot fiendeu.
Wrangel med sitt amiralskepp var bland de första. Han höll rakt på Wittes lärtyg, och gaf
det ett så starkt lag, att Holländarne vacklade dervid. Wrangel styrde honom närmare på
lifvet, i afsigt att äntra, och hade redan kommit så nära, att han började med fördel
begagna handgevären. Men Witte vände undan, och just i samma ögonblick kom Opdam sjelf sin
Viceamiral till hjelp, så att Wrangel måste vända sig mot denna nya fiende. Bjelkenstjerna
satte deremot med fyra fartyg efter Witte, sköt honom redlös, dref honom på grund och
nedhögg eller tillfångatog hela besättningen. Imellertid vände sig Wrangel mot Opdam sjelf och
de begge fartygen vexlade lag på lag, så att de snart hade genomborrade sidor och afslitet
tackel. Wrangel styrde närmare för att äntra, och hade redan i sådan afsigt öppnat
muskött-eld, då han blef omringad och angripen af sex andra Holländska skepp, mot hvilka alla han
med utomordentlig tapperhet ensam försvarade sig i f- timme, tills ändtligen Bjelkenstjerna
med några Svenska skepp förmådde mot vinden framtränga sin Amiral till hjelp. Begges
fartyg voro dock redan så illa handterade, att de måste söka land, och Wrangel kunde för den
starka sjögången icke komma ut på något annat skepp, oaktadt han med yttersta häftighet
åstundade det.
Stridens utgång blef imellertid sådan, att Holländarne vunno sitt mål, nämligen öppen
väg till Köpenhamns undsättning. Båda partierna förklarade sig hafva vunnit segern och
upp-gäfvo liendens förlust större än sin egen. Säkert är, att striden, som räckte från kl. 8 om
morgonen till kl. 2 eftermiddagen, var ytterst hårdnackad, och Holländarne sade efteråt:
”Vi hafva visserligen fäktat mot både Turkar, Spanjorer och Engelsmän, men aldrig förr
varit ute för en sådan strid; ty Svenskarne slåss icke på ett räsonabelt sätt, utan det
gäller lifvet i hvartenda ögonblick.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
