Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAGET VII) LUM).
Med rastlös ifver begagnade Carl XI den hvila som Danska konungen under seduare delen
af året 1G76, förunnade sin krigshär, och vid Markaryd i Småland sammanträffade de
nyut-skrifne trupper, med hvil ka Carl denna höst hade beslutat ett nytt infall i det af Danskarne
öfversvämmade Skåne.
Vid Helsingborg lägrade sig Svenska hären midt emot den Danska. Efter några dagar
lemnade dock Danskarna sin ställning och drogo sig till Lund, der de, lägrade på södra
stranden af Lydde-å, ej mer förmodade något anfall öfver dess sumpiga stränder. Carl tågade
efter, men fann öfvergången omöjlig och såg sig tvungen att i hela 3 veckor förblifva i
o-verksamhet i sin ställning vid åns norra strand. Svenskarnas belägenhet försvårades dagligen.
I sina uppkastade jordhyddor ägde de blott ringa skydd mot de öfver den stora Skånska
slätten strykande Novembervindarne; på lifsmedel blef tillgången allt knappare, och livad som
var värst, modlöshet började intaga sinnena så, att mången tyckte det i den sena hösten
vara bäst att vända hem igen. Men den unge Konungen jemte flere af det högre befälet voro
af annan tanke, och Hans Wachtmeister yttrade i krigsrådet: ”Hur högt jag än älskar min
Konung, vill jag dock heldre, efter en ärlig strid för fäderneslandet, bära honom död till sitt
tält, än se honom med skam återvända”.
Dessa föredömen verkade till efterföljd, och man började söka en bättre öfvergång då,
de första dagarna af December, en stark köld inträffade. Lydde-ån, började frysa till, och
då isen efter några dagar erhållit tillräcklig fasthet, bestämdes öfvergången den 3 December
till följande natt.
Vid midnatlen började låget i största tysthet, och efter \\ timma stodo Svenskarna på
motsatta stranden. Då en mängd diken, jordvallar och häckar försvårade angreppet, beslöts
att förbi Danska hären rycka fram till Lund och intaga den norr om staden liggande sä
kallade Helgonabacken, der man hade fördelarna af en högländtare ställning samt, i händelse
af en oycklig utgång på striden, öppen väg till Malmö fästning, som ännu var Svensk.
Kolonnvis och med högra flygeln i spetsen, framtågade nu hären i denna riktning lörbi
Valkärra kyrka åt Lund till.
Då de voro halfvägs, började det dagas. Men Danskarna, som tidigt märkt Svenskarnas
annalkande och stått i slagtordning färdiga att mottaga dem, sågo nu deras tåg och förstodo
meningen med detsamma. De beslöto förekomma och sjelfva intaga den fördelagtiga höjden,
hvarföre Konung Christian, med sin venstra flygel i spetsen började ett likadant tåg som
Svenskarna, då båda härarna sökte såsom i kapplöpning att hvar och en lörst hinna målet, den
ofvannämnde Helgonabacken. Snabbheten var å ömse sidor lika, hvaraf hände alt båda
arméernas flyglar, den Svenska högra och Danska venstra, båda anförda af sina Konungar,
lem-nande de öfriga härafdelningarne långt efter sig, vid samma tid framkommo till den
bestämda höjden. En häftig strid upplågade, i hvilken Svenskarna fingo öfverhand och intogo den
omtvistade positionen. Striden fortfor det oagtadt under flera timmar med vexlande lycka
tills den omsider, förnämligast genom Lif-Regementet under Nils Rjelke och sedan Svenska
flygelns andra linie hunnit uppkomma, afgjordes med Svenskarnas seger. Då Konungen såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
