Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstaden öppen, men inre porten stängd. Stenbock nalkades ensam porten och uppfordrade
i Carls namn, stad och slott att gifva sig. Då detta ingenting verkade, begärde Stenbock
ett samtal med Kommendanten, hvilken äfven efter något dröjsmål infann sig vid porten.
Samtalet fördes på Fransyska. Kommendanten lät af Stenbocks föreställningar icke beveka sig
och förklarade sig vilja försvara fästningen till det yttersta. Under det dröjsmål som genom
detta parlamenterande uppstod, hade Konungen på andra stranden blifvit otålig. Han steg
af hästen, och behållande i handen sin ridpiska, kastade han sig i en båt och lät ro sig
öf-ver lloden. Då han var porten nära, gaf han tecken åt sitt på afstånd stående folk, att
komma till hjelp samt ropade på Fransyska med hög röst: ”Öppna porten!” Ofelbart var det
nyfikenheten, som här gaf anledning till en öfverrumpling, hvilken knappt torde ega något
motstycke i historien. Befälhafvaren gläntade litet på porten, för att se den person, som sä
trotsigt befallte densammas öppnande; men knappt hade han fått så stor öppning att han kunde
se igenom, förrän en släng af Konungens ridpiska träffade honom i hufvudet och beröfvade
honom besinningen, hvarpå Konungen med kraft uppryckte porten och inrusade jemte sitt
följe. De i porthvalfvet befintlige Pohlackar afspisades med piskslängar och käpprapp samt
stötar af gevärskolfvar och knvtnäfvar, ty Konungen förböd allt skjutande. Kommendanten
skyndade undan till Slottet, men Carl, jemte några få, satte efter honom och inkom på
samma gång genom slottsporten. Den der stående vakten kom alldeles ur fattning; endast en
Artillerilöjtnant, fullgörande sin skyldighet, var på väg att antända en emot ingången riktad
kanon, men Konungen, som märkte detta, slog honom till jorden och ryckte den brinnande
luntan ur hans hand. Nu anlände de Svenska soldaterna, och Cracaus slott och stad var
endast genom ett ridderligt mod i Svenskarnas våld, och måste dyrt betala både sin rikedom
och betydenhet i staten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
