Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL XII I TURKIET.
B
(Omtryckt.)
K
l^å snart Konungen, efter det förlorade slaget vid Pultava, den 11 Juli med sina trupper
ankommit till Dniepern, gjordes honom af alla Generalerna de enträgnaste föreställningar, om
nödvändigheten att sätta sin person i säkerhet. Arméens ställning, utmed lioden i en däld,
vore nemligen sådan, att om Ryssarne endast här och der på de omgifvande höjderna ställde
några kanoner, kunde dermed inom kort hvarenda man nedskjutas, helst till eget försvar all
ammunition saknades: dessutom hindrades Konungen af sin blessyr att anföra trupperna, hos
hvilka mod och ståndaktighet, efter en så betydande motgång, ej mer med säkerhet kunde
påräknas. Vore deremot Konungen utom all lära att bli t va fången, i hvilken händelse hela
Sverige stod i lära att blifva fiendens rof, så kunde han lätt å nvo samla en här:
Lewen-haupt ville emellertid draga arméen högre upp ät lloden, der söka ett passande
öfvergängs-ställe och föra trupperna in i Tartariet.
Med mycken möda flngo dessa föreställningar så mycket gehör, att Konungen på
eftermiddagen lät sälta Fältherren Mazeppa, hans Officerare och fruntimmer öfver strömmen,
hvilken på det ställe, der öfverfarten skedde, var ett kanonskott bred. Emot natten gick
Konungen öfver. Honom följde Grefvarne Hård och Poniatowski, Kansler Muller och så
många som kunde skaffa sig juIlar eller stockar, vagnslock, bräder och dylikt, eller ock
vågade simma öfver till häst. Den olycklige Konungens marsch, genom vilda ödemarker, der
intet spår af mensklig varelse syntes, var nu öfver all beskrifning svår. Bete för hästarne
feltes väl icke, emedan marken öfverallt var bevext med högt och tjockt gräs; men desto
större var deremot bristen på lifsmedel. Om dagen led man af en odräglig hetta, om natten
af olidlig köld; ofta felades dricksvatten, så att man nödgades släcka törsten ur pussar och
rnoras.
Ändteligen anlände tåget den 15 Juli till Bugströmmen, der nya svårigheter mötte, i
det Turkarna icke ville tillåta flyktingarna passera den förr, än Paschau i Oczakow dertill
lemnat sitt samtycke. Medan härom som bäst underhandlades, hade en mängd Turkiska
köpmän på flera fartyg infunnit sig vid stranden med lifsmedel och andra varor. Svenskarne
ropade på att bli öfverförda. Då Turkarne nekade, så hoppade de förra hoptals i båtarne,
rodde sig sjellva öfver och återförde farkosterna till de andra kamraternas tjenst.
Kossacker-na summo öfver med sina hästar. Sedan detta fortgått några timmar, och största delen af
Konungens följeslagare voro öfverkomne, framrusade med vildt skri Ryska arméens kossackcr
och kalmucker. Carl, som hittills förblifvit på denna sidan, lät nu bära sig om bord, och
kom lyckligt öfver floden; men alla de qvarblifne, till ett antal af 500 man, föllo i
Rys-sarnes händer.
Det mottagande Carl i Turkiet rönte var utmärkt, och värdigt det stora hjelterykte som
föregått honom. I Render anvisades en passande bostad, men Konungen föredrog att bo i
tält utanför staden. Här umgicks han med planer att uppegga Turkiet till ett krig mot
Ryssland, äfven att oförtöfvadt återvända till sitt land, der samla en ny här och på nytt gå
sina liender till möte. För delta ändamål afsiindes Öfverste Gyllenkrok, med största delen af
de trupper som följt Konungen, till Pohlen, i afsigt att förena sig med dervarande Svenskar;
men knappt kommen några mil in i Moldau, anfölls han af en betydlig Rysk corps och
måste efter ett tappert fäktande gifva sig fången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
