Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K A L A B A LIK E N I BENDER.
Oet missförstånd Konung Carl iråkat med Turkiska hofvet, och som flitigt underblåstes af
Sveriges fiender, hvilka hade intaladt Sultan, att Carl, med Stanislai hjelp, skulle anfalla honom, gaf
anledning, då Carl vägrade att ållyda befallningen att genast afresa, till den minnesvärda
Kala-baliken i Bender.
Vid underrättelsen om annalkandet af en 8000 man stark Turkisk här, hade Konungen
låtit, utanför sitt hus i Bender, uppkasta förskansningar, till hvilkas försvar hela hans medfölje,
bestående af omkring 300 personer, beordrades. De flesta posterna innehades af föga krigiska
personer, såsom prester, läkare, skrifvare samt i öfrigt för det mesta af kocks- och trosspojkar.
Då den Turkiska hären anlände, var allt i ordning för dess mottagande.
Befälhafvande Paschan hoppades dock, liksom de främmande sändebuden, att i godo kunna
bilägga tvisten och förmå Konungen till eftergift; men förgäfves. Carl, ovan att mottaga
befallningar, var obeveklig och hotade i sin förbittring att låta raka skägget af Janitscharerne,
som häraf i högsta grad uppbragte, förklarade sig villiga att strida mot Konungen, hvilket de
hittills vägrat.
Det var den 13 Februari 1713 och en Söndag, midt under predikan, som Turkarne skredo
till anfall. Svenskarna skyndade till sina poster i förskansningarna, som likväl snart blefvo af
den stora öfvermagten intagna. Turkarne bröto nu in i huset, som af dem blef alldeles
om-ringadt. Då Konungen, som befann sig emellan huset och förskansningarna, såg dessa förlorade,
sade han helt kallt till några närstående drabanter och soldater: ”nu skola vi strida pro aris et
focis”. Konungen var till häst, men då han med denne icke kunde komma fram i trängseln,
steg han af och började med de sina, att med värjan i hand bana sig väg genom Turkarne.
Sedan han lyckats uppnå huset och inkomma, stängdes portarna. Konungen mönstrade sin ringa
hop, som bestod af endast 30 man.
Det första rum, i hvilket de inkommo, var alldeles uppfyldt af Turkar, h vil ka som bäst
höllo på att plundra. Som en storm bröt Konungen in med de sina och innan kort var
rummet befriadt från Turkar, hvilka alla måste taga reträtten genom fönstren. Dörrarne till det
andra rummet stängdes. Svenskarne laddade sina gevär och bröto derin med samma lyckliga
påföljd, som i det första. I de öfriga rummen gick det pä samma sätt: öfverallt utkastades
Turkarna genom fönstren, och slutligen befanns ingen enda af fienden inom husets område.
Konungen ställde nu några man i hvarje fönster, utdelade sjelf ammunition, samt befallde
att nedskjuta hvarje Turk som kom inom skotthåll. Detta försvar fortfor under liera timmar,
då slutligen ingen Turk vågade nalkas huset.
Turkarne höllo nu krigsråd och beslöto, att genom afskjutande af pilar, pä hvilka voro
fä-stade itända blåntappar, söka antända taket, som var af spån. Detta gjorde åsyftad verkan och
snart började taket fatta eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
