Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att italienaren flera gånger med förvåning
följde deras blick till och från golfvet.
— Hvad detta är för en helveteshåla!
sade monsieur Rigaud, efter en lång
tystnad. — Se på dagsljuset. Dagsljus,
säger jag? Det är ett åtta dagars gammalt
ljus, sex månaders, eller rättare sex års
gammalt ljus. Så trögt och dödt!
Den bleka dagen föll in genom en
fyrkantig tratt som stod ut öfver fönstret
på trappan, hvarigenom himlen aldrig
syntes — och ingenting annat heller.
— Cavalletto, sade monsieur Rigaud,
i det han plötsligt vände sin blick ifrån
denna tratt, hvarpå bådas ögon ofrivilligt
hvilat, — ni vet att jag är en man af
god familj.
— Ja visst, ja visst!
— Hur länge ha vi varit här?
— I morgon, vid midnattstiden, har
jag varit här i elfva veckor; i
eftermiddag, klockan fem, har ni varit här nio
veckor och tre dagar.
— Har jag nånsin gjort något här?
har jag nånsin rört en qvast, eller bredt
ut mattorna, eller rullat ihop dem; har
jag sökt efter dambrickorna, eller samlat
dominospelet, eller lagt min hand vid
någon sorts arbete?
— Aldrig!
— Har ni nånsin väntat att jag skulle
göra någon sorts arbete?
Jean Baptiste gjorde en viss
uttrycksfull rörelse med högra pekfingret,
hvarmed italienaren alltid ger ett nekande
tillkänna.
— Nej! Ni visste ifrån första
ögonblicket ni såg mig här att jag var utaf
bättre folk?
— Altro! svarade Jean Baptiste,
tillslutande sina ögon och ristande häftigt
på hufvudet. Detta ord, som alltefter
dess olika betoning hos genuesarne
betyder antingen bekräftelse, motsägelse,
påstående, nekande, skymf, artighet, skämt,
eller hvilket annat som helst, uttryckte
i närvarande fallet, med en tydlighet som
det skrifna ordet omöjligt kan återgifva,
jag tror eder!
—- Hah, hah! ni har rätt! Jag ämnar
lefva och dö, som det anstår en stånds-
person! Det spelet skall jag spela ut’
hvad än också mitt öde blir.
Han reste sig upp, och utropade
triumferande :
— Se här är jag! utskakad ur ödets
tärningsbägare, har jag råkat i sällskap
med en lurendrejare, :— blifvit instängd
tillsammans med en stackars liten
smugglare, som äger falska papper, och som
polisen fått fatt i, emedan han lemnar
båten, hvarmed han ämnar komma öfver
gränsen, i händerna på annat smått folk
som också har falska papper; och denne
erkänner instinktmässigt mina anspråk,
till och med vid ett sådant ljus, och på
ett sådant ställe. Det var förträffligt!
För tusan! jag vinner, hur spelet också
måtte gå!
Mustaschen gick åter upp, och näsan ned.
Hvad är klockan nu? frågade han, och
hans askgråa färg och torra läppar
passade icke riktigt ihop med den lättsinniga
tonen.
— Omkring half ett.
— Bra! Snart skall presidenten få se
en ståndsperson framför sig. Kom! Skall
jag säga er hvarför man beskyller mig?
Det får ske nu, eller aldrig, ty hit
kommer jag icke mer tillbaka. Antingen
för-såttes jag på fri fot, eller går jag den
sista rakningen till mötes. Ni vet ju hvar
rakknifven gömmes.
Signor Cavaletto tog cigaretten ur
munnen, och visade mera oro, än hvad man
kunnat vänta.
— Jag, sade monsieur Rigaud, i det
han steg upp, — jag är kosmopolit! Jag
äger intet fädernesland. Min far var
sveitzare — från Canton de Vaud. Min
mor var utaf fransk familj; född i
England. Sjelf är jag född i Belgien. Jag
är alltså verldsborgare.
Hans theatraliska min, i det han stod
med ena armen i sidan, insvept i sin vida
kappa, talande till väggen, utan att gifva
akt på sin kamrat, tycktes visa att han
inöfvade sig till sitt instundande förhör
inför presidenten, och icke brydde sig om
att upplysa en så obetydlig personlighet
som lilla Jean Baptiste Cavaletto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
