Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— De tro här, att det är bättre att hon
ligger stilla i dag, för att ej bli
upptröttad och sönderskakad af ridten utför förrän
i morgon.
Det fägnar mig af hjertat. Men du
talar, som om du varit hennes
sjuksköterska. Då har väl ej återfallit (mrs
General är ej här) i dina gamla vanor, eller
hur, Amy?
Han gjorde denna fråga med en
illpa-rigt forskande blick på miss Fanny och
sin far också.
— Jag var bara inne för att fråga
henne, om jag kunde göra något för henne,
Tip, sade lilla Dorrit.
— Du behöfver ej kalla mig Tip, Amy
barn, svarade denne unge gentleman,
rynkande pannan; ty det är en gammal vana,
som du gerna kan lägga bort.
— Jag ämnade verkligen ej göra det,
bäste Edward. Jag glömde mig. Det
var en tid så vanligt för mig, att det för
ögonblicket tycktes mig det rätta ordet.
— Åh ja! inföll miss Fanny. Vanligt
och rätta ordet och en tid och så vidare.
Bara prat, du lilla kräk! Jag vet mycket
väl hvarföre du intresserar dig så mycket
för mrs Gowan. Du kan ej slå dunster
i ögonen på mig.
— Det har jag ej heller velat, Fanny.
Var icke ond!
— Ah! ond! svarade den unga damen
med en knyck på nacken. Jag har ej
något tålamod (hvilket verkligen var sannt).
— Jag ber dig, Fanny, sade mr Dorrit
och höjde på ögonbrynen, hvad menar du?
Förklara dig.
— Ah! Det är detsamma, pappa,
svarade miss Fanny, det betyder ej mycket.
Amy förstår mig. Hon har känt eller
hört talas om den der mrs Gowan förr
än i går och det må hon så gerna medge.
— Mitt barn, sade mr Dorrit, i det han
vände sig till sin yngsta dotter, har din
syster något — hum — skäl för detta
besynnerliga påstående?
— Hur gudsnådliga vi än må vara,
inföll Fanny, innan hon hann svara, så
krypa vi väl ändå inte in i folks rum
högt uppe på bergen, för att sitta och
frysa ihjäl hos folk, som vi ej känna till.
Det är ej särdeles svårt att gissa, hvems
vän mrs Gowan är.
— Hvems vän? frågade fadern.
— Jo, pappa, det gör mig verkligen
ondt att säga, svarade miss Fanny,
hvilken vid denna tid lyckats uppdrifva sina
känslor till en grad af harm och
förtrytelse, som kom henne att känna sig högst
förorättad; ett sinnestillstånd, hvari hon
ofta med stor möda försatte sig: att jag
tror henne vara vän till en högst
oangenäm och obehaglig person, som,
fullkomligt bristande i den grannlagenhet,
hvilken vår erfarenhet kunde ge oss rätt att
vänta af honom, skymfade och sårade
våra känslor på ett så publikt och
upp-såtligt sätt vid ett tillfälle, som är oss väl
bekant och hvarpå jag ej vill höra några
vidare hänsyftningar.
— Amy, mitt .barn, sade mr Dorrit,
hvars välvilliga stränghet mildrades af en
värdig ömhet, förhåller det sig så?
Lilla Dorrit svarade mildt att det var så.
— Ja, så är det, utropade miss Fanny.
Naturligtvis! Sade jag ej det! Och nu,
pappa, så förklarar jag en gång för alla,
denna unga dam brukade förklara samma
sak en gång för alla i sitt lif och ibland
flera gånger om dagen, att det är
skamligt! Jag förklarar en gång för alla, att
man bör göra slut på det. Det är ej
nog med, att vi gått igenom hvad endast
vi sjelfva känna, men skall det då
ihärdigt och systematiskt påpekas af just den,
som mest borde skong våra känslor? Skola
vi hvarje ögonblick af vårt lif blottställas
för detta onaturliga uppförande? Skola
vi aldrig tillåtas att glömma ? Jag säger
igen att det är riktigt nedrigt!
— Godt, Amy, anmärkte hennes bror,
i det han skakade på hufvudet, du vet
att jag står på din sida när jag kan och
för det mesta. Men jag måste dock säga
att jag, min själ, anser det för ett
oförklarligt sätt att visa din systerliga
tillgif-venhet, då du tar parti af en person, som
behandlat mig på det minst ogentlemanlika
sätt, hvarpå, en man kan behandla en
annan. Och som, tillade han
öfverbevi-sande, måste vara en lågsinnad tjuf, vet
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
