Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du, för att kunna uppföra sig som han
gjorde.
— Och se nu, sade miss Fanny, hvad
som blir följden liäraf! Kunna vi
någonsin vänta att våra tjenare skola hysa
aktning för oss. Här äro våra båda
kammarjungfrur och pappas kammartjenare
och en betjent och kuriren och alla slags
tjenare och midt ibland alla dessa rusar
ändå en af oss fram med ett glas vatten,
som om hon varit en domestik. Kors,
sade miss Fanny, om en tiggare fick slag
på gatan, så kunde ingen annan än en
polisbetjent komma så framdykande med
vattenglas, som denna samma Amy gjorde
förliden afton i detta samma rum inför
våra egna ögon!
— Nå, ja, det är jag ej så nogräknad
med för en gång, anmärkte mr Edward,
men med din Clennam, som han behagar
kalla sig, är det helt ånnorlunda.
— Han är en del af samma sak,
svarade miss Fanny, och hänger ihop med
allt det andra. Han trängde sig på oss
från första böljan. Vi voro lika nöjda
om honom. Jag, åtminstone, visade
honom alltid, att jag med största nöje kunde
undvara hans sällskap. Sedan sårade han
på det ömmaste våra känslor, hvilket han
aldrig borde eller skulle ha gjort, om han
ej funnit ett nöje i, att exponera oss; och
så skola vi förnedra oss för att tjena hans
vänner! Kors, jag undrar alls icke på
den der mr Gowans uppförande mot oss.
Hvad annat kan man vänta än att han
skulle fröjda sig öf»er våra fordna
olyckor — att han för ögonblicket skulle tänka
på dem!
— Pappa — Edward — nej,
verkligen icke! försäkrade lilla Dorrit.
Hvarken mr eller mrs Gowan hade någonsin
hört vårt namn. De voro och de äro
fullkomligt obekant om vår historia.
— Så mycket värre, genmälde Fanny,
fast besluten att ej antaga något
urskuldande, ty då har du ingen ursäkt. Om
de hade känt den, så kunde du ha ansett
dig skyldig att göra dem till våra vänner.
Det hade visst varit ett enfaldigt och
löjligt misstag, men jag kan dock hysa
aktning för ett misstag, då jag deremot
ej kan hysa aktning för ett uppsåtligt och
öfverlagt nedsättande af dem, som äro oss
närmast och kärast. Nej. Jag kan ej
hysa aktning derför. Jag kan ej annat
än fördömma det.
— Jag förolämpar dig aldrig
uppsåtligt, Fanny, sade lilla Dorrit, ehuru du är
så hård emot mig.
— Då skulle du taga dig bättre i akt,
Amy, svarade hennes syster. Om du gör
sådant händelsevis, bör du vara
uppmärksammare på dig sjelf. Om jag råkade
vara född på ett besynnerligt ställe, under
egna omständigheter, som försvagade min
känsla för det passande, föreställer jag
mig att jag skulle anse mig förbunden
att tänka vid hvarje steg jag tog: “kan
jag härmed, mig ovetande, kompromettera
några af mina nära och kära slägtingar?K
Se, det föreställer jag mig att jag skulle
göra, om det vore fallet med mig.
Mr Dorrit lade sig nu emellan, för att
på en gång medelst sin myndighet göra
slut på dessa plågsamma ämnen och för
att i sin vishet utpeka moralen deraf.
•— Mitt barn, sade han till sin yngsta
dotter, jag ber dig — hum — att ej
säga mer. Din syster Fanny uttrycker sig
något starkt, men ej utan ganska goda
grunder. Du har nu en — hum — ganska
betydande ställning att uppbära. Denna
betydande ställning innehafves icke endast
af dig sjelf, men af — ha, af mig, och
— ha hum — af oss. Oss. Nu åligger
det alla, som innehafva en upphöjd
ställning, och isynnerhet denna familj, af skäl,
vid hvilka — hum — jag ej nu vill
uppehålla mig, att göra sig aktade. Att vara
noggranna om att göra sig aktade. För
att våra tjenare skola högakta oss måste
de — hum — hållas på afstånd, och —
ha — hållas på sin plats. På sin plats.
Det är derföre ganska vigtigt att — hm
— du ej blottställer dig för våra
dome-stikers anmärkningar genom att nu någon
gång visa dig kunna undvara deras
biträde och passa upp dig sjelf.
— Kors, hvem kan tvifla på det
utropade miss Fanny. Det är ju sjelfva
qvintessensen det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
