Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi känna och sett hvad vi sett, och hvilka
för ett enda ögonblick kunde nedsätta Amy
eller förorsaka henne en minuts smärta.
Vi böra veta att dylika anspråk äro usla,
om de ha en sådan verkan. Ett dylikt
handlingssätt skall bringa fördömelse
öf-ver oss. Broder, jag protesterar deremot
inför Gud.
Och han lyfte handen öfver hufvudet
och slog ned den på bordet, som om han
varit en smed. Efter några .minuters
tystnad återföll han i sitt förra
svaghetstillstånd. Han gick till sin bror på sitt
vanliga släpande sätt, lade sin hand på hans
axel och sade med mildare röst:
— William, min vän, jag kände mig
tvungen att säga detta; förlåt mig, men
jag kände mig tvungen att säga det.
Derpå gick han sin väg, lutande som
vanligt, ur palatsets sal, alldeles som om
han hade lemnat rummet vid Marshalsea.
Hela tiden hade Fanny snyftat och
gråtit och fortfor ännu dermed. Edward
öppnade ej sin mun, annat än för att uttrycka
sin förvåning medelst denna åtbörd, tillika’
med en stirrande blick. Mr Dorrit hade
också blifvit fullkomligt handfallen och
förmådde ej yttra ett ord. Fanny talade
först.
— Jag har aldrig, aldrig, aldrig
blifvit så behandlad! snyftade hon. Aldrig
har någon varit så hård och orättvis, så
skymfligt häftig och grym emot mig! Och
den stackars lilla goda milda Amy se’n,
hvad skulle hon känna, om hon visste,
att hon varit en oskyldig orsak till att
jag blifvit sålunda behandlad! Men jag
skall aldrig tala om det för henne! Nej,
jag skall aldrig tala om det för det
älskade barnet!
Dessa ord återgåfvo mr Dorrit
talförmågan.
— Mitt barn, sade han, jag — hum
— gillar ditt beslut. Det är — ha hum
— mycket bättre att ej tala om detta för
Amy. Det skulle — hum — det skulle
endast göra henne ledsen. Hum. Det skulle
utan tvifvel göra henne mycket ledsen.
Derföre är det rätt och omtänksamt att
undvika det. Vi vilja — hum — behålla
det för oss sjelfva.
— Men onkels giymhet! utropade miss
Fanny. O, jag kan aldrig förlåta onkels
tanklösa grymhet!
— Mitt barn, sade mr Dorrit, sedan
han återhemtat sig, ehuru han ännu var
ovanligt blek, jag måste be att du ej yttrar
dig så. Du måste komma ihåg att —
hum — din onkel ej är densamme som
förr. Du måste komma ihåg, att din
onkels tillstånd berättigar honom — hum
— till stor fördragsamhet från oss, stor
fördragsamhet.
— Ja, jag är säker på, sade Fanny,
ömkande, att det är barmliertigast att tro,
det ej allt är som sig bör hos honom,
annars kunde han aldrig ha tilltalat mig
på detta sätt. Mig, minst af alla i verlden.
— Fanny, svarade mr Dorrit, i en djupt
broderlig ton, du vet att din onkel, med
alla sina goda egenskaper, dock endast
är en — hum — en ruin af sig sjelf;
och vid den kärlek, som jag hyser för
honom, och den trohet, som. du vet jag
alltid bevisat honom, ber jag dig, — hum
— behålla dina slutsatser för dig sjelf
och skona mina broderliga känslor.
Dermed slutades scenen. Under hela
tiden, sade Edward Dorrit, Esquire,
ingenting, men såg till sista ögonblicket
förvirrad och tviflande ut. Miss Fanny
uppväckte denna dag mycken kärleksfull oro
hos sin syster, genom att allt som oftast
omfamna henne med häftighet, skänka
henne grannlåter och önska sig sjelf döden.
SJETTE KAPITLET.
Der allt är som sig bör.
Att vara i en sådan haltande ställning
som mr Henry Gowan, att i harmen ha
lemnat en makt, utan att ega förmåga att
! på ett tillfredsställande sätt tjena en
an-i nan, att drifva omkring på ett neutralt
i område under förbannelsen öfver båda, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
