- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
40

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att Blandois’ sätt att helsa var
fullkomligt, att hans tilltal var oemotståndligt,
och att hans pittoreska ledighet ej kunde
betalas med hundratusen francs.
Ofver-driften i Blandois’ sätt var ej endast
egendomlig för honom, den är det också för
alla män af hans skaplynne och tillhör
dem, hurudan uppfostran de än fått, lika
visst som solen tillhör vårt planetsystem;
just denna öfverdrift roade Gowan, som
fann ett nöje i att ha honom till hands
för att tjena till karrikatyr på personer,
hvilka i mer eller mindre grad gjorde det
som Blandois öfverdref. På detta sätt
hade mr Gowan kommit att umgås med
honom och genom att låta vanan gifva
styrka åt d^nna nyek, hade han roat sig
åt skräflarens prat, till dess han vänjt sig
vid hans sällskap. Detta gjorde han, ehuru
han förmodade, att Blandois léfde på sin
skicklighet vid spelborden och dylika knep;
ehuru han misstänkte sin nye bekantskap
för feghet, under det han sjelf var djerf
och modig; ehuru han fullkomligt väl
kände Minnies motvilja i detta afseende; ehuru
han i sjelfva verket frågade så litet efter
denne man, att han utan misskundsamhet
1 skulle ha kastat honom från det högsta
fönstret i Venedig ned i stadens djupaste
vatten, om han gifvit den unga frun
minsta verkliga orsak till missnöje.

Lilla Dorrit skulle gerna velat vara
ensam vid den visit hon gjorde mrs Gowan;
men Fanny, som ännu ej återhemtat sig
efter onkelns protest, ehuru den var fyra
och tjugo timmar gammal, erbjöd henne
så enträget sitt sällskap, att de båda
systrarna tillsammans stego i en af
gondolerna under mr Dorrits fönster, samt,
uppvaktade af kuriren, i stor ståt begåfvo
sig af till mrs Gowans bostad. Deras
ståt var i sanning nästan för stor för
denna bostad, hvilken som Fanny beklagade
sig låg “fasligt ur vägen“; de färdades
dit genom en hel labyrinth af smala
vattengator, hvilka samma dam föraktligt
benämnde “bara diken.“

Huset, som låg på en liten ödslig ö,
såg ut som om det brutit sig löst från
ett annat och händelsevis flutit till dess
nuvarande ankarplats, tillika med en vin-

ranka, lika mycket i behof af putsning,
som de stackars varelser, hvilka hvilade
under dess löf. De utmärkande dragen
i det omgifvande landskapet voro, en
kyrka, som så länge varit under förmodad
reparation, att ställningarne omkring den
sågo sekelgamla ut och började falla
sönder; nytvättade kläder, utlagda till
torkning i solen; en mängd ojemna hus, till
den grad saknande alla räta vinklar, att
de liknade antika ostar, skurna i de mest
fantastiska förmer och uppfyllda med mask;
och ett oredigt virrvarr af fönster med
snedt hängande jalusier.

I första våningen af detta hus fanns
en bank af ganska torftigt utseende, men
som dock vid laglig anfordran kunde
åstadkomma outtömliga förråder af fem
francs-stycken; under banken lågo tre eller fyra
rum med jerngaller för fönstren, hvilka
sågo ut som fängelser för brottsliga
råttor; öfver banken bodde mrs Gowan.

Ehuru väggarne voro så fläckiga, att
de sågo ut som missionskartor för
bibringandet af geografiska kunskaper, ehuru
de åldriga möblerna voro särdeles urblekta
och medtagna, och ehuru den i Venedig
allmänna lukten af stillastående vatten och
sjögräs, der kändes ganska stark, var dock
det inre af detta ställe bättre än man
skulle förmodat. Dörren öppnades af en
småleende man, som såg ut som en
omvänd mördare — för närvarande
bestrid-de han en tjenares plats — hvilken
införde dem i rummet, der mrs Gowan satt,
i det han tillkännagaf, att tvenne sköna
engelska damer kommit för att helsa på
hans herrskarinna.

Mrs Gowan, som var sysselsatt med
sömnad, bortlade något brådskande sitt
arbete i en täckt korg och steg upp. Miss
Fanny var utomordentligt artig emot
henne, och sade de vanliga intetsägande
fraserna med en veterans skicklighet.

— Pappa var särdeles ledsen öfver att
vara upptagen i dag, fortfor miss Fanny
(han är ständigt så upptagen, ty vi ha
förskräckligt vidsträckta bekantskaper); och
han bad mig ändtligen medtaga ett kort
åt mr Gowan. Pä det jag riktigt måtte
utföra detta uppdrag, som han upprepade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free