Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone ett dussin gånger, ber jag er
tillåta mig lugna mitt samvete genom att
genast lägga hans kort på bordet.
Hon gjorde det också med en veterans
ledighet.
— Vi ha med nöje hört, att ni känner
Merdles, sade Fanny. .Tag hoppas att detta
skall bli än ett medel att göra oss
närmare bekanta med hvarandra.
— De äro vänner till mr Gowans
familj, sade mrs Gowan. Jag har ännu ej
haft det nöjet att göra mrs Merdles
personliga bekantskap, men hoppas bli
presenterad för henne i Rom.
— Jaså? svarade Fanny, i det hon gaf
sig min af att på ett älskvärdt sätt
dämpa sin egen öfverlägsenhet. Jag tror att
ni skall komma att tycka om henne.
— Ar ni mycket bekant med henne?
— Åh kors, ser ni, i London är man
temligen väl bekant med alla, sade
Fanny, i det hon höjde pä sina vackra axlar.
Vi råkade henne på vägen hit, och för
att säga sanningen var pappa först något
förargad på henne, emedan hon tagit ett
af de rum. som vårt folk beställt åt oss.
Men det gick då snart öfver igen och vi
blefvo åter goda vänner.
Ehuru lilla Dorrit ännu icke fått
tillfälle att samtala med mrs Gowan, rådde
ett hemligt förstånd, lika vältaligt som
ord, emellan dem. Hon betraktade mrs
Gowan med lifligt och oförminskadt
intresse; ljudet af den unga fruns röst
genomträngde hennes själ. ingenting, som
omgaf eller rörde henne undgick lilla
Dorrits uppmärksamhet. Hennes
iakttagelse-förmåga var skarpsinnigare här än i
något annat fall — ett enda undantaget.
— Har ni mått riktigt bra, sedan den
der aftonen? sade hon nu.
— Fullkomligt bra. Och ni?
— Ah, jag mår alltid bra, sade lilla
Dorrit, blygt. Jag — ja, jag tackar er
för er godhet.
Det var ej något skäl hvarföre hon
skulle tveka att afbryta sin mening, om
ej för att mrs Gowan hade vidrört
hennes hand och deras ögon möttes. Det låg
något tankfullt och forskande i dessa stora,
milda ögon, som ögonblickligt hejdat lilla
Dorrit i sitt tal.
Ni vet ej. att ni är en stor
favorit hos min man, och att jag nästan är
fallen för att bli svartsjuk på er? sade
mrs Gowan.
Lilla Dorrit rodnade och skakade på
hufvudet.
— Om han säger er detsamma som
han sagt mig, så blir det, att ni med ert
stilla sätt är mer uppfinningsrik än någon
han sett.
— Han har allt för goda tankar om
mig, sade lilla Dorrit.
— Det tviflar jag på; men hvad jag
ej tviflar på är, att jag måste tala om
för honom att, ni är här. Han skulle
aldrig förlåta mig, om jag lät. er — och
Miss Dorrit — gå, utan att göra det.
Får jag? Kan ni ursäkta oredan och
obe-qvämligheten i en målares atelier?
Dessa frågor ställdes till miss Fanny,
som nådigt svarade, att hon skulle bli
utomordentligt förtjust och intresserad att
göra ett besök der. Mrs Gowan öppnade
en dörr, gick in i ett annat rum och
återkom straxt.
— Gör Henry den glädjen att stiga in,
sade hon. Jag visste, att det skulle vara
honom ett nöje att se er.
Det första föremål, som mötte lilla
Dorrits blickar vid hennes inträde i rummet,
var Blandois från Paris, hvilken, i stor
kappa och hémlighetsfull slokig hatt, stod
pä en upphöjning i ett hörn, alldeles som
han hade stått vid Sankt Bernhard, der
vägstolparne på ett varnande sätt tycktes
peka upp mot honom. Hon drog sig
tillbaka vid denna syn, när han smålog åt
henne.
— Bli ej förskräckt, sade Gowan, i
det han steg fram från stafletten bakom
dörren. Det är bara Blandois, som gör
tjenst som modell i dag. Jag häller på
att göra en étude af honom. Jag spar
på kassan genom att låta honom göra
någon nytta. Vi, stackars målare, ha inga
pengar till öfverlopps.
Blandois tog af sin slokiga hatt och
hel-sade på damerna, utan att komma fram
ur hörnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
