Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men vi kunna ju alltid hålla oss
till den rena sanningen?
— Ja bevars, men med din tillåtelse
skola vi ej göra det, svarade Fanny. Nej,
det tänker jag alls inte göra, Amy.
Förebärandet är ej mitt och hon skall få sitt
lystmätt deraf.
I öfvermåttet af sina triumferande
känslor, kramade miss Fanny med ena
handen sin syster om lifvet, som om hon
skulle krossat mrs Merdle, under det hon
med den andra fläktade med sin spanska
solfjäder.
— Nej, upprepade Fanny, hon skall
få se, att jag kan gå samma väg som
hon. Hon tog den och jag skall följa
henne. Och med bistånd af ödet och
lyckan, skall jag fortsätta bekantskapen med
denna qvinna, till dess jag inför hennes
egna ögon kan låta min sömmerska ge
hennes kammarjungfru saker, som äro tio
gånger vackrare och dyrbarare, än de,
som hon gaf mig genom sin.
Lilla Dorrit var tyst; hon förstod nog,
att hon ej hade någon röst med i frågan
angående familjens anseende och hon ville
ej gerna ändamålslöst förlora sin systers
välvilja, som så nyligen och oväntadt
blif-vit henne återskänkt. Hon kunde ej gilla
hvad systern sade, utan teg. Fanny visste
uog hvad hon tänkte på; ja, så väl att
hon frågade henne derom.
— Ämnar du uppmuntra mr Sparkler,
Fanny? frågade lilla Dorrit.
— Uppmuntra honom, min vän? sade
hennes syster, i det hon smålog föraktligt.
Det beror på hvad du menar med att
uppmuntra. Nej, jag ämnar ej uppmuntra
honom, men jag vill göra honom till min
slaf.
Lilla Dorrit såg på henne, med en
allvarlig och tviflande blick, men Fanny
var ej så lätt hejdad. Hon hopfällde sin
svarta och förgyllda solfjäder och slog
dermed sin syster på näsan, med minen
af en stolt skönhet, som i sin
öfverläg-senhet roar sig med att lekfullt inviga en
enfaldig sällskapsdam i societetens
mysterier.
Jag skall låta honom apportera min
vän, och göra honom mig underdånig.
Och om jag ej också gör hans moder
mig underdanig) skall det ej bli mitt fel.
— Och tror du — bästa Fanny, bli
ej ond, men vi sitta ju så förtroligt
tillsammans nu — att du kan förutse alla
följderna af ett sådant handlingssätt?
— Ah. det kan jag just ej säga, att
jag så mycket tänkt på, svarade Fanny
med förnäm vårdslöshet, allt i sinom tid.
Men det är verkligen min afsigt. Och nu
har jag hållit på så länge att utveckla
den för dig, att vi redan hunnit fram.
Och vid porten finna vi unge Sparkler,
som frågar efter, hvilka som äro hemma.
En blott slump, naturligtvis.
Ungersvennen stod verkligen i sin
gondol med visitboken i hand och ställde en
fråga till en tjenare. Denna
sammanstötning af omständigheter kom honom straxt
derefter att presentera sig för de unga
damerna i en ställning, som i fordna
dagar skulle ha blifvit ansedd som ett
mindre godt omen för utgången af hans frieri;
ty de unga damernas gondolierer, hvilka
blifvit något förtretade öfver kapprodden,
lät sin båt så behändigt komma i sakta
beröring med mr Sparklers, att denne
herre tumlade hals öfver hufvud som en
stor kägla, i det han vände sina skosulor
mot föremålet för sin ömma låga: på
samma gång som de ädlare delarne af hans
eget jag stretade i botten på båten, i
ar-marne på en af hans folk.
Men då miss Fanny helt bekymrad
frågade, om den unge herrn hlef skadad,
uppreste han sig bättre till mods, än man
skulle ha väntat, och stammade rodnande:
1— Icke det minsta.
Miss Fanny tycktes ej påminna sig, att
hon någonsin sett honom förut, utan gick
förbi honom med en fremmande helsning,
då han nämnde sitt namn. Ej en gång
då, förmådde hon erinra sig honom,
förrän han förklarade, att han haft den äran
att se henne vid Martigny. Då kom hon
ihåg honom och hoppades, att hans fru
mor mådde väl.
— Jag tackar så mycket, stammade
mr Sparkler, hon mår ovanligt väl —
det vill säga. så der temligen.
— I Venedig? frågade miss Fanny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
