Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni, som rest så vida omkring och sett så
mycken olikhet i seder och bruk.
Naturligtvis är den mycket, mycket bättre —
ja, tusen gånger bättre — än någon, som
jag varit van vid förrän nu på sednare
tider; men det förefaller mig som om jag
betraktade den med hennes, ej med mina
egna ögon. Ty om hon också ej med
kärlek beskrifvit för mig sitt fordna hem,
skulle jag lätt ha förstått, att det var
gladt och lyckligt, och att hon der
uppväxt under den ömmaste omvårdnad.
Emellertid är deras bostad temligen illa
försedd och består nästan endast af ett
stort, dystert rum, der mr Gowan målår
och dit man går uppför en mörk trappa
gemensam för alla hyresgästerna.
Fön-8terna äro förstängda, så att man ej har
någon utsigt, och väggarne äro fullritade
med krita och kol af dem som bott der
förut — och som tyckas ha gjort det i
åratal! En gardin, mer damfärgad än röd,
delar rummet itu, och gör den inre delen
deraf till ett förmak. När jag först såg
henne der, var hon ensam, hennes arbete
hade fallit ur hennes hand och hon
blickade upp mot himlen, som var synlig
genom de öfre fönsterrutorna. Ack, blif
nu ej orolig öfver livad jag säger er, men
jag tyckte ej att det var så luftigt, så
gladt, så trefligt, så ungdomligt och
lyckligt omkring henne, som jag skulle ha
önskat.
Som mr Gowan håller på att måla
pappas porträtt (hvilket jag ej är rätt
säker på, att jag skulle känna igen, om
jag ej visste hvad det var), så har jag haft
flera tillfällen att vara tillsammans med
henne, än jag, utan denna lyckliga
omständighet, torde ha fått. Hon är
mycket ensam. Ja verkligen, mycket,
mycket ensam.
Skall jag nu beskrifva för er den
andra gången jag såg henne? Det var en
dag, som jag händelsevis rådde mig sjelf
och fick springa öfver till henne ensam,
mellan fyra och fetn på eftermiddagen.
Hon åt sin middag och hennes ensliga
måltid hade just blifvit hemtad
någorstä-des ifrån i ett litet kärl med glödpanna
under; hon hade ej något annat sällskap
än den gamle mannen, som hemtat hennes
mat, och tycktes ej heller vänta någon.
Gubben berättade henne en lång historia
(om röfvare, som blifvit fasttagna af en
helgonbild af sten utanför staden) för att
muntra henne — som han sade mig, när
jag kom ut, “ty han hade sjelf en dotter,
fast hon inte var så vacker."
Men jag borde också nämna något om
mr Gowan, innan jag talar om det lilla
jag ännu har att säga, angående henne.
Han måste beundra hennes skönhet pch
vara stolt öfver henne, ty alla berömma
henne, och han måste hålla af henne,
och det tviflar jag ej heller på att han
gör — fast det är på hans sätt. Ni
känner hans sätt, och om det synes lika
vårdslöst och missbelåtet i edra ögon som i
mina, så har jag ej orätt i att tycka, att
det ej rätt passar för henne. Men har
det ej förefallit er så, så är jag säker på
att jag misstagit mig; ty ert stackars
oförändrade barn förlitar sig mer på ert
förstånd och er godhet än hon med ord kan
uttrycka, försökte hon än aldrig så
mycket. Men blif ej rädd, jag skall ej
försöka.
I anseende till mr Gowans ojemna och
missbelåtna lynne (jag tror så, i
förmo-modan att ni är af samma tanke) egnar
han sig ej med ifver åt sitt yrke. Han
gör ingenting med ihärdighet och tålamod;
börjar det ena efter det andra och lägger
åter bort det, fullbordar det sedan eller
lemnar det halffärdigt, allt efter som det (
faller honom in. Då jag hört honom tala
med pappa, under det han porträtterar
honom, har jag stundom undrat, om han
ej tror på något i hela verlden, derföre
att han ej kan tro på sig sjelf. Kan det
vara så? Jag undrar hvad ni skall säga
när ni läser detta! Jag vet hur ni skall
se ut och tycker mig nästan höra samma
röst, hvarmed ni tilltalade mig under vår
vandring på jernbron.
Mr .Gowan umgås mycket i de bästa
sällskapskretsarne här — ehuru han just
ej ser ut, som om det roade honom att
vara med dem — hon är ibland med
honom, men på sednare tider har hon varit
mycket litet ute. Jag har märkt, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
