- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
78

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

talar om henne på ett besynnerligt sätt,
alldeles som om hon lyckats i någon
egen-nyttig, fint anlagd plan genom sitt
giftermål med mr Gowan, och ändå är jag
säker, att de som yttra sig så, för ingen
del skulle vilja ha honom till man eller
måg. Så far han ut på landet för att
teckna efter naturen och öfverallt der
resande finnas är han allmänt känd och har
många bekanta. Dessutom har han en
vän, som är mycket i hans sällskap, både
hem ma och borta, ehuru han behandlar
denne vän ganska kallt och är mycket
ojemn i sitt uppförande emot honom. Jag
vet att hon ej tycker om denne vän; ty
hon har sjelf sagt mig det.

Afven mig förefaller han så
motbjudande, att det är mig en verklig lättnad
att veta det han nu är frånvarande. Hur
mycket mer då för henne!

Men hvad jag isynnerhet vill att ni
skall veta, och hvarföre jag beslutat att
berätta er så mycket, äfven med fara att
onödigtvis oroa er, är detta. Hon är så
trofast och hängifven, vet så väl att både
kärlek och pligtkänsla för alltid skola
fästa henne vid honom, att ni kan vara
öfvertygad om, att hon, så länge hon
lef-ver, skall älska, beundra, berömma honom
och dölja hans fel. Jag tror, att hon till
och med döljer dem och alltid skall dölja
dem för sig sjelf. Hon har gifvit honom
sitt hela hjerta och kan ej återtaga det;
och hur han än må pröfva det, skall han
dock ej förmå trötta ut hennes
tillgifven-het. Ni känner nog sanningen af allt
detta, som allt annat, långt, långt bättre
än jag; men jag kan ej låta bli att
berätta er, hvilket ädelt sinne hon visar,
och säga er, att! ni aldrig kan hysa för
höga tankar om henne.

Jag har ännu ej nämnt hennes namn
i detta bref, men vi äro nu så goda
vänner, att vi kalla hvarandra vid namn, när
vi sitta ostörda tillsammans för oss sjelfva
— hon begagnar dock ej mitt dopnamn,
utan det namn ni gifvit mig. Då hon
först kallade mig, Amy, berättade jag
henne min korta historia och att ni plägat
kalla mig lilla Dorrit. Jag sade henne
att detta namn var mig kärare än något

annat och sedan kallar hon mig också
alltid lilla Dorrit.

Kanske har ni ännu ej haft några
underrättelser från hennes föräldrar och vet
således ej att hon har en liten gosse. Han
föddes för endast två dagar sedan och
jemnt en vecka efter deras ankomst. De
äro mycket lyckliga deröfver. Men som
jag ju skall tala om allt för er, måste
jag också berätta, att det tyckes råda ett
något spändt förhållande emellan dem och
mr Gowan, och att de åtundom i hans
vårdslösa sätt emot dem, se en
ovanlighet emot henne, deras älskling. Det var
ej längre sedan än i går, då jag var der,
som jag såg mr Meagles vexla färg, stiga
upp och gå ut, som för att afhålla sig
ffån att säga något. Och ändå är jag
säker på, att de äro så grannlaga,
godlynta och förståndiga, att han verkligen
borde bespara dem alla obehag. Det är
allt orätt af honom att ej tänka litet mer
på dem.

Jag stannade vid slutet af sista
meningen, för att läsa igenom hvad jag
skrif-vit. Det föreföll mig först, som om jag
velat företaga mig att bedömma och
förklara mer än jag förstod, och jag kände
mig nästan böjd att ej afsända detta. Men
när jag litet mer tänkt öfver saken,
hoppades jag, att ni genast skulle begripa,
att det endast varit för er skull jag så
noga gett akt på allt, som rör henne, och
att jag lifvad af intresse för er, sökt
uppfatta och bedömma det, som jag nu
framställt för er. Ni kan också vara
öfvertygad om, att det är verkliga förhållandet.

Och nu har jag uttömt det egentliga
ämnet för mitt bref och har föga att
tillägga.

Yi må alla väl och Fanny blir allt
vackrare och mer omtyckt för livarje dag.
Ni kan ej föreställa er hur vänlig hon
är emot mig och hur mycken möda hon
gör sig med mig. Hon har en
tillbed-jare, som har följt henne, först hela
vä-gem från Schweiz och sedan från
Venedig, och som just nyss har förtrott mig,
att han ämnar följa henne öfverallt. Jag
kände mig helt förlägen, när han talade
om det för mig, men jag kunde ej kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free