Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot oss. Du förstår ej rätt hvad jag
menar — eller hur Amy?
— Jag är säker jag skall förstå det,
sade Amy mildt, då du litet närmare
förklarat ’dig.
— Yälan, mitt hjerta, hvad jag menar,
är det, att vi, när allt kommer omkring,
ändå ej äro annat än nykomlingar i den
fashionabla verlden.
— Det är jag säker, inföll Amy i sin
nitiska beundran för systern, att ingen kan
märka på dig.
— Godt, mitt älskade barn, kan väl
vara, sade Fanny, och innerligt vackert
och oegennyttigt är det af dig, du allra
käraste flicka, att medge det. Här
baddade hon Systerns panna och blåste rakt
på den. Men du är, återtog Fanny,
såsom vi alla veta, det vänligaste lilla barn
i verlden! Men låt oss återgå till ämnet.
Pappa är obeskrifligt gentlemanlik och
upplyst och allt sådant, men han är i vissa
afseenden litet olik andra gentlemän af
hans ställning; dels af hvad han
genomgått förr i verlden, stackars pappa, dels
föreställer jag mig deraf att han så lätt
tror att annat folk tänka på detta, medan
han talar med dem. Och onkel, mitt hjerta,
han är då alldeles icke presentabel. Ehuru
en god varelse, som jag på det ömmaste
älskar, är han, ur högre synpunkt sedd,
afskyvärd. Edvard är förfärligt lösaktig
och utsväfvande. Icke som skulle det i
sig’ sjelf vara något förnedrande deruti
— långt derifrån — men jag menar bara,
att han — om jag så får uttrycka mig
— ej får någon valuta för det slags
dåliga rykte han har om sig.
— Stackars Edvard! suckade lilla
Dorrit med hela familjens historia uttalande
sig i sucken.
—• Ja. Och stackars jag med, återtog
Fanny temligen hvasst. Mycket sannt!
Dessutom, mitt hjerta, ha vi ingen mor
och ha i dess ställe en mrs General. Och
jag säger dig ännu en gång, mitt barn,
att mrs General lurar på rof och ej skall
låta det gå sig ur de behandskade
händerna. Jag är fullt öfvertygad, Amy, att
den qvinnan skall bli vår styfmor.
— Jag kan ej tro Fanny — men
Fanny tystade henne.
— Disputera mig inte det, Amy, sade
hon, ty jag begriper den saken bättre än
du. Inseende att hon åter varit häftig,
baddade hon ånyo systerns panna och
blåste på den. Men låt oss ännu en
gång-återtaga ämnet, mitt hjerta. Det blir då
en fråga af högsta vigt för mig (jag är
stolt och högsinnad som du vet, Amy:
jag fruktar blott alldeles för mycket) om
jag skall kunna förmå mig att åtaga mig
att dra fram familjen.
— Huru? frågade systern ängsligt.
— Jag skall aldrig, fortfor Fanny, utan
att besvara frågan, underkasta mig mrs
Generals styfmodersskap, och å en annan
sida skall jag på inga vilkor underkasta
mig att blifva hvarken beskyddad eller
tyranniserad af mrs Merdle.
Lilla Dorrit lade sin hand på handen,
som höll eau de cologne-flqskan, och såg
på systern med en’ ännu oroligare
blick-Riktigt dängande sig i pannan med de
eftertryckliga baddningar hon nu gaf sig,
fortfor Fanny med osäker röst:
— Att han på sätt eller annat, och
sätten är icke af minsta vigt, erhållit en
ganska förmånlig ställning i samhället, det
kan ej nekas. Att slägten är god ka»
icke heller nekas. Och hvad hufvud eller
brist på hufvud vidkommer, så är jag ej
rätt säker om en man med hufvud skulle
passa mig. Jag kan ej ge vika. Jag
skulle ej vara i stånd att böja min vilja
för hans.
— Ack, dyraste Fanny! invände lilla
Dorrit, som kände sig gripen af en
hemlig fasa, då hon märkte hvartåt systern
syftade. Om du älskade någon, skulle
denna känsla helt och hållet försvinna.
Om du älskade någon, skulle du ej mera
komma ihåg dig sjelf, du skulle helt och
hållet förlora och förgäta dig sjelf i din
ömhet för honom. Om du älskade
honom, Fanny. — Fanny hade hejdat sin
hand midt uti baddningsprocessen och
stirrade förvånad på Amy.
— Ah verkligen! skrek Fanny. Så du
tror det? Bevara mig! hvad somligt folk
äro väl hemma i somliga ämnen! De säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
