Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Då preliminärerna blifvit så
lyckligt ordnade, anser jag nu, min vän, sade
mr Dorrit till sin dotter — att vi böra
underrätta — ha — formligen underrätta
mrs General.
— Pappa, sade Fanny, tvert
afklip-pande honom vid detta namn. jag kan ej
se att mrs General har det minsta att
göra med den saken.
— Min vän, sade mr Dorrit, det är en
artighet mot — hum — en lady, med
hög grad af förtining och lefnadsvetf —
Ack jag är utledsen vid mrs
Generals lefnadsvett och förfining, pappa,
sade Fanny. Jag är upptröttnad vid hela
mrs General.
— Upptröttnad, eftersade mr Dorrit
förvånad och förebrående, vid — ha —
mrs General!
— Rent af uttråkad vid henne, pappa,
tillade Fanny. Och jag inser i sanning
inte hvad hon har med mitt giftermål att
skaffa. Må hon hålla sig till sina egna
giftermålsfunderingar — i fall hon har
några.
— Fanny, sade mr Dorrit med en
allvarlig och tung högtidlighet, som skarpt
afstack mot hans dotters litiighet, jag
anhåller att du ville förklara —‘- ha, hvad
det är du menar.
— Jag menar, pappa, sade Fanny, att
om mrs General skulle råka hafva några
egna giftermålsfunderingar, så är jag säker
de äro tillräckliga att hålla henne varm.
Och har hon inga — nå — nå — så
mycket bättre — men i alla fall önskar
jag undvika den äran att göra henne
några meddelanden.
— Tillåt mig fråga dig. hvarför,
Fanny, sade mr Dorrit.
— Emedan hon nog derförutan kan
lura ut min förlofning, svarade Fanny.
Hon är påpasslig nog tänker jag; ja jag
vet att hon är det. Må hon lura ut det
sjelf. Och skulle det ej lyckas henne så
får hon alltid veta det då jag gifter mig;
och jag hoppas pappa ej tyder det som
en missaktning mot sig om jag säger att
det förekommer mig som vore det
alldeles tids nog för mrs General.
— Fanny, inföll mr Dorrit, jag är
bestört, jag är på det högsta missnöjd med
detta — hum — detta nyckfulla och
oförklarliga utbrott af fiendtlighet mot — ha
mrs General.
— Jag ber pappa, yrkade Fanny, kalla
det icke fiendtlighet, ty jag försäkrar, jag
anser icke mrs General värd att vara min
fiende.
Vid detta reste sig mr Dorrit ur stolen
med en stel blick, uttryckande den
strängaste förebråelse och förblef stående i
vredgadt majestät framför sin dotter. Hans
dotter snurrade omkring armbandet på
sin ena arm, och än seende på honom
än på några andra föremål i rummet sade
hon: Välan! det gör mig verkligen ondt
om det misshagar pappa, men jag kan ej
hjelpa det. Jag är ej ett barn, jag är ej
Amy, jag måste tala.
— Fanny, sade slutligen mr Dorrit
efter en majestätisk tystnad, om jag fordrar
att du stannar här medan jag underrättar
mrs General, detta förträffliga
fruntimmer, som är — hum — en vördad
medlem af denna familj, om — ha — den
förändring som stundar; om jag — ha
— icke allenast fordrar, utan — hum —
befaller —
— Åh bevars, afbröt Fanny med
betydelsefull tonvigt, fäster pappa en så
ofantlig vigt dervid så har jag
naturligtvis intet annat att göra än underkasta mig
det. Jag hoppas dock pappa ej fordrar
att jag skall ändra åsigt om saken, ty det
är mig sannerligen omöjligt under
närvarande omständigheter. Derpå satte Fanny
sig ned med ett sken af tålig
undergif-venhet, som genom sjelfva sin öfverdrift
förvandlades till trots, och hennes far, som
antingen ej värdigades svara eller ej visste
hvad han skulle svara inkallade mr
Tin-kler.
— - Mr? General.
Mr Tinkler, ovan att erhålla så
fåordiga ordres då det gällde den sköna
fernisserskan, dröjde. Mr Dorrit, som såg
hela Marshalsea och alla dess
hyllnings-gärder i detta dröjsmål, flög på honom
med ett ursinnigt — Hur vågar ni, sir.
Hvad är er mening?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
