Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin penna, då den olyckliga
omständigheten, att han sutit arresterad tjugutre år
(tvenne gånger understruket) hindrade
honom från att komma sjelf, hvilket han
annars säkert skulle ha gjort — fattade
han sin penna för att anhålla, att mr
Clennam ville förskjuta honom en
summa af tre pund tio shilling emot hans
revers, som han härmed tog sig den
friheten att innesluta. Det ifrån sonen
omnämnde, att han visste det mr Clennam
med nöje skulle höra att han slutligen
lyckats förskaffa sig en varaktig
sysselsättning af ganska förmånlig natur,
förenad med hvarje utsigt för
fullkomlig framgång i verlden; men som hans
principal för ögonblicket var urståndsatt
att betala honom sin till dato innestående
lön (i hvilket afseende sagde principal
hade vädjat till hans ädelmodiga
fördragsamhet, hvilken han hoppades han aldrig
skulle upphöra att iakttaga mot sina
med-menniskor) hade denna omständighet,
tillika med en falsk väns bedrägliga
uppförande och det nuvarande höga priset
på lifsförnödenheter fört honom till
branten af sin undergång, så vida han ej före
klockan sex kunde disponera öfver en
summa af åtta pund. Det skulle troligen
glädja mr Clennam att veta, att han
genom beredvilligheten hos åtskilliga
vänner som hyste ett lifligt förtroende till
hans redlighet, redan förskaffat sig denna
summa, undantagande en obetydlig balans
af ett pund sjutton shilling och fyra pence;
lånet af denna balans för en månads tid
skulle åtföljas af en dylik hjelpsamhets
vanliga välsignelserika följder.
Dessa bref besvarade Clennam genast
med tillhjelp af sin blyertspenna och
annotationsbok ; han skickade fadren det som
han bad om och urskuldade sig hos sonen,
hvars begäran han ej kunde uppfylla. Han
uppdrog åt Maggy att återvända med
svaren, samt gaf henne den shilling,
hvar-om hon annars skulle ha gått miste
genom misslyckandet af sin
supplementar-beskickning.
Då han återkommit till lilla Dorrit och
de börjat att gå som förut, sade hon
plötsligt:
— Jag tror att det är bäst att jag går.
Det är bäst att jag går hem.
— Yar ej ledsen, sade Clennam. Jag
har svarat på brefven. De voro utan
betydenhet. Ni vet hvad de handlade om.
De voro utan betydenhet.
— Men, svarade hon, jag är rädd att
lem-na honom, jag är rädd att lemna någon af
dem. När jag är borta förleda de — fast de
ej mena det — till och med Maggy.
— Det var ett ganska oskyldigt
uppdrag hon åtog sig, stackars barn. Och
då hon höll det hemligt för er, förmodade
hon utan tvifvel, att hon endast befriade
er från oro.
— Ja, jag hoppas det, jag hoppas det.
Men det är bäst att jag går hem.
Häromdagen sade min syster mig, att jag
blir så van vid fängelset, att jag antar
dess ton och karakter. Det måste bli så.
Jag är säker att det blir så, när jag ser
allt detta. Der är min plats. Jag är bäst
der. Det är känslolöst af mig att vara
här, när jag kan göra den minsta småsak
der. Farväl. Det är långt bättre att jag
stannar hemma!
Det smärtsamma sätt, hvarpå hon
uttalade dessa ord, hvilka sjelfva tycktes bana
sig väg ur hennes kufvade hjerta, gjorde
det svårt för Clennam att återhålla sina
tårar, under det han hörde och såg henne.
— Kalla det ej hem, mitt barn! bad
han. Det är mig alltid plågsamt att höra
er kalla det hem.
— Men det är mitt hem! Hvad annat
kan jag kalla hem? Hvarför skulle jag
glömma det ett enda ögonblick?
— Ni gör det aldrig, lilla Dorrit, när
ni kan göra någon god och trogen tjenst.
— Jag hoppas det, jag hoppas det!
Men det är bättre för mig att stanna der;
mycket bättre, mycket pligtenligare,
mycket lyckligare. Var så god och gå ej
med mig, låt mig gå ensam. Farväl!
Gud välsigne er! Tack, tack, tack!
Han kände att han gjorde bäst i att
uppfylla hennes önskan och rörde sig ej
under det hennes späda gestalt aflägsnade
sig från honom. Då den sväfvat bort
från hans åsyn, vände han sitt ansigte
mot vattnet och föll i djupa tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
