Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon skulle när som helst ha blifvit
ledsen vid upptäckten af dessa bref; men
så mycket och utan att kunna betvinga sig?
Nej.
. Då hon sett fadern tigga i sin
luggslitna drägt, då hon bedt honom ej gifva
fadern pengar, hade hon väl varit ledsen,
men ej som nu. Någonting hade just nu
ökat hennes känslighet, gjort den än
djupare. Var det, månn’ tro, någon på det der
hopplösa, oupphinneliga afståndet? Eller
hade denna misstanke vaknat i hans sinne
genom hans egna idé-förbindelser med den
oroliga floden, som flöt under bron, och
samma flod högre upp, der den ständigt
spelade samma ton på färjbåtens förstäf,
der den fredliga strömmen alltid framilade
lika många mil i timmen, mellan vassen
här och vattenliljorna der, der ingenting
var osäkert eller oroligt?
Han qvarstod der länge och tänkte på
sitt stackars barn, lilla Dorrit; han tänkte
på henne då han gick hem; han tänkte
på henne under natten; han tänkte på
henne, då dagen återkom. Och det
stackars barnet, lilla Dorrit, tänkte *på honom
— alltför troget, ack, alltför troget! —
der hon satt i skuggan af Marshalseas mur.
TJUGONDETREDJE KAPITLET.
Machineri t rOrelae.
Mr Meagles var så verksam i sina
underhandlingar med Daniel Doyce, hvilka
Clennam anförtrott åt honom, att han
snart fick saken på affärsfot, hvarpå han
besökte Clennam en morgon klockan nio
för att afgifva sin rapport.
Han började samtalet med att säga:
-t- Doyce är mycket tacksam för er
goda tanke om honom och önskar
ingenting högre, än att ni sjelf skall undersöka
verkstadens affärer och fullkomligt förstå
dem. Han gaf mig nycklarne till alla
sina böcker och papper — de skramla
nu] i min ficka — och det enda uppdrag
han gifvit mig är: “låt mr Clennam få
medel att helt och hållet försätta sig i
min ställning, så att han vet allt hvad
jag vet. Om ändå ingenting kommer till
stånd, skall han respektera mitt
förtroende. Om jag ej vore säker derom att
börja med, ville jag ej ha något att göra
med honom. “Och der ser ni nu, sade mr
Meagles, Daniel Doyce just sådan han är.
— En utmärkt redbar karakter.
— Ja, ja, det är säkert. Det är ingen
tvifvel om det: Egen, men mycket redbar.
Men mycket egen ändå. Na, skulle ni
väl tro, Clennam, sade mr Meagles, att
jag var en hel förmiddag i — hvad är
namnet på hans gård?
— Blödande hjertat?
— En hel morgon i Blödande
Hjer-tats gård, innan jag kunde förmå honom
att det ringaste fortsätta samtalet om detta
ämne?
— Hur kom det sig?
— Hur det kom sig, min vän? Jag
hade ej förr omnämnt ert namn i
sammanhang dermed, än han tvärt afbröt det.
— Afbröt det, för min skull?
— Jag hade ej förr nämnt ert namn,
Clennam, än han sade, » nej, det går
aldrig för sig!» Hvad menade han med det?
frågade jag honom. Det är detsamma,
Meagles; men det går ej för sig.
Hvar-för skulle det ej kunna gå för sig? Ni
skall knappt kunna tro det, Clennam, sade
mr Meagles, skrattande inom sig, men
slutligen kom det fram, att det kunde
aldrig gå för sig, emedan, då ni och han
spatserade till Twickenham tillsammans,
hade ni råkat i ett förtroligt samtal,
under hvars lopp han omnämnt sin afsigt
att skaffa sig en kompanjon; han trodde ’
på samma gång att ni vore så stadigt
och afgjordt etablerad som St. Pauls
domkyrka. “Nu deremot, om jag antar detta
förslag,“ sade han, “kan mr Clennam tro,
att jag hade en gömd och listig mening
under det, som endast var öppet,
afsigts-löst tal. Och det kan jag ej tåla,* sade
han, “det är jag för stolt att tåla."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
