- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
203

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att plocka upp något på vägen, det är
verkligen förtjusande! Det värmer ens
hjerta. Så oförderfvad, så enkel, en
sådan god själ! På min ära, mr Clennam,
man känner sig riktigt förtvifladt
verlds-lig ocli dålig i jemförelse med en sådan
oskyldig varelse. Låt mig tillägga, att
jag talar för mig sjelf, utan att vilja
inbegripa er. Ni hör också till de
oförfalskade.

— Jag tackar er för complimenten,
sade Clennam, illa till mods. Ni också,
hoppas jag.

— Sa der, svarade den andre. För att
vara uppriktig mot er, så der temligen.
Jag är ej någon stor charlatan. Köp en
af mina målningar och jag skall i
förtroende försäkra er, att den ej är värd
pengarne. Köp någon annans — någon
stor artists, som vida öfverträffar mig —
och det troligaste är att, ju mer ni ger
honom, desto mer narrar han er. Det
göra de alla.

— Alla målare?

— Målare, litteratörer, patrioter, alla
som ha stånd i marknaden. Ge nästan
livar man jag känner tio pund och han
skall narra af er lika mycket; tusen pund
-— i samma proportion; tiotusenpund —
i samma proportion. Bedrägeriet stiger
med framgången. Men hvilken dråplig
verld vi lefva i! utropade Gowan med
varm enthusiasm. Hvilken munter,
förträfflig, älskvärd verld det är!

— Jag trodde nästan, sade Clennam,
att de grundsatser ni omnämnde
egentligen tillhörde —

— Barnadarne, afbröt honom Gowan,
skrattande.

— De politiske gentlemän, som
nedlåta sig att handhafva
Omsveps-expedi-tionens angelägenheter.

– Åh, var ej stygg emot Barnadarne,
sade Gowan, i det han skrattade på nytt,
de äro ypperliga karlar! Till och med
stackars liten Clarence, familjens
obestridlige idiot, är det mest angenäma,
älskvärda pundhufvud man kan tänka sig!
Och vid Jupiter, är det inte en slags
fif-lighet hos honom också, som skulle
förvåna er!

•— Verkligen. Ganska mycket, sade
Clennam, torrt.

— Och när allt kommer omkring, sade
Gowan, med den karakteristiska förmåga,
som jemnade allt i hela vida verlden och
gaf allt samma lätthet i vigt, ehuru jag
ej kan neka till, att
Omsveps-expeditio-nen slutligen skall ruinera allt och alla,
så blir det dock troligen ej i vår tid —
och den är ändå en skola för gentlemän.

— Jag fruktar att den är en farlig,
ändamålslös och kostsam skola för folket,
som betalar för att hålla eleverna der,
sade Clennam, skakande på hufvudet.

— Åh, ni är en faslig menniska,
svarade Gowan, vårdslöst. Jag kan nu
förstå hur ni nästan skrämde vettet ur den
der lilla åsnan Clarence, det
aktningsvärdaste lilla farhufvud (jag håller mycket
af honom.) Men nog om honom och alla
de andra. Jag önskar presentera er för
min mor, mr Clennam. Var så god och
gif mig tillfälle dertill.

I ingens sinnesförfattning var det
ingenting, som Clennam mindre skulle ha
önskat eller skulle ha haft svårare att
undvika.

— Min mor bor på det mest antika
sätt i den der otrefliga röda
tegelstcns-byggnaden vid Hampton Court, sade
Gowan. Om ni sjelf ville vara god och
bestämma dagen, då jag finge komma och
hemta er för att föra er dit till
middagen, så skulle ni bli uttråkad och hon
förtjust. Det är just sanna förhållandet.

Ilvad skulle Clennam svara härpå? I
hans anspråkslösa karakter fanns mycket,
som var enkelt i detta ords bästa
betydelse, emedan han var oerfaren och ovan
vid stora verlden; i sin enkelhet och
blygsamhet kunde han sålunda endast svara,
att han med nöje ställde sig till mr
Go-wans disposition. Följaktligen sade han
det och dagen bestämdes. För honom
var det en fruktad dag och ovälkommen,
när den inträffade och de tillsammans foro
till Hampton Court.

Denna vördnadsvärda byggnads
vördnadsvärda innevånare, tycktes den tiden
ha slagit sig ned der som ett slags
civiliserade zigenare. Det var något tempo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free