Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rärt i deras bosättning, alldeles som om
de ämnat begifva sig bort i samma
ögonblick de kunde få något bättre; men det
var också en missbelåten uppsyn hos dem,
alldeles som om de varit förargade öfver
att ej redan ha fått något bättre.
Gen-tila jalusier och gardiner för gömställen
voro mer eller mindre synliga så snart
deras dörrar öppnades; skärmar, som på
långt när ej voro tillräckligt höga, gjorde
matsalar af hvälfda förstugor eller
instängde mörka hörn, der betjentpojkar
sofvo bland knifvar och gafflar; förhängen,
livilka ville öfvertyga en om att de ej
dolde något; glasrutor som anhöllo om
att ej bli sedda; många föremål af
olikartade former, hvilka ej låtsade som om
de hade något att göra med sin
brottsliga hemlighet, en säng; förklädda
fallluckor i murarne, som tydligen förde till
kolkällare; korridorer, som ville förneka
sin tillvaro, men obestridligt ledde till
små kök. Mycken förbehållsamhet och
skickligt hemlighetsmakeri uppkom från
dessa förhållanden. Gäster, som stadigt
sågo sina värdar i ögonen, låtsade som
om de ej märkt ångorna från köket på
tre fots afstånd; personer, som råkade
komma midt emot skåp, hvilka
händelsevis blifvit lemnade öppna, låtsade ej se
buteljerna; fremmande, hvars hufvuden
voro tätt utmed en tunn lärftsvägg, som
skiljde dem från en page och ett ungt
fruntimmer, hvilka förde ett högljuddt
samtal, låtsade tro sig omgifna af
urskogar-nes tystnad. Det var ej något slut på
de små sällskapliga artighets-vexlar af
denna natur, som de eleganta zigenarne
ständigt drogo på hvarandra och
ömsesidigt accepterade.
Somliga af dessa zigenare hade ett
mycket retligt lynne, hvilket ständigt
förbittrades och förargades af tvenne
själslidanden: för det första, medvetandet af att
de aldrig iingo nog af allmänheten; för
det andra, medvetandet af att
allmänheten hade tillträde till byggnaden. Några
få ledo isynnerhet förfärligt af den
sistnämnda stora orättvisan — särdeles om
söndagarne, då de verkligen ibland
väntat att jorden skulle öppna sig och upp-
sluka allmänheten; men denna önskvärda
händelse hade ännu ej egt rum, i
anseende till någon oförsvarlig lamhet i
verlds-styrelsens anordningar.
Mr Gotvans dörr bevakades af en
gammal tjenare inom familjen, som flera år
innehaft denna plats; han hade också en
gås oplockad med allmänheten, i
anseende till en syssla vid postverket, som han
någon tid väntat på, men ännu icke
erhållit. Han visste fullkomligt väl, att
allmänheten aldrig skulle kunnat ha skaffat
honom den, men han kände en dyster
tillfredsställelse i tanken, att allmänheten
stod honom i vägen. Under inflytandet
af denna förolämpning (kanske också af
någon förknappning och oregelbundenhet
i hans aflöning) hade han blifvit
vårdslös om sitt eget jag och knarrig till
lynnet; och, då han nu i Clennam såg en
medlem af sina lågsinnade förtryckares
samfund, bemötte han honom med förakt.
Men mrs Gowan emottog honom med
nedlåtenhet. Han fann i henne ett
ståtligt äldre fruntimmer, fordom en skönhet,
som ännu bibehöll sig tillräckligt bra för
att kunna ha undvarit pudret på näsan
och en viss osannolik rodnad under
ögonen. Hon var kanske litet hög emot
honom; sådan var också en annan dam,
som väl måtte ha haft något verkligt eget
fur att kunna existera, men icke var det
hvarken hennes hår, tänder, form eller
hy; sådan var också en gammal
gentleman med värdig och surmulen min; båda
voro bjudna till middagen. Men som de
alla hade tillhört Brittiska ambassaden i
olika delar på jordklotet och som en
brittisk ambassad ej bättre kan uppbära sin
karakter inför Omsveps-expeditionen än
genom| att bemöta sina landsmän med
obe-gränsadt förakt (ty annars skulle den ju
likna andra länders ambassader), kände
Clennam, att han ändå slapp undan för
godt köp.
Den vördnadsbjudande gamle
gentlemannen visade sig vara Lord Lancaster
Stiltstalking, hvilken
Omsveps-expeditionen flera år bibehållit utomlands som
representant för hennes brittiska majestät.
Denne ädle afkylare hade på sin tid kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
