Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, nej. Men äfven mig förefaller
det besynnerligt att, då jag älskar det
så mycket och är så högt älskad der, jag
kan uthärda att lemna det. Det tycks så
liknöjdt, så otacksamt.
— Min dyra flicka, sade Clennam, det
ar den naturliga förändring och
utveckling. som tiden medför. Alla hem
lem-nas så.
– Ja, jag vet det; men det blir ej en
sådan tomhet i alla hem som i mitt, när
jag är borta. Icke för att det ej finnes
många flickor, som äro bättre,
älskvärdare, talangfullare än jag; icke för att jag
är mycket i mig sjelf: men de ha ansett
mig för så mycket.
Pets känsliga hjerta öfverväldigade
henne, och hon snyftade, då hon föreställde
sig hvad som skulle hända.
— .Tag vet hur pappa först skall känna
denna förändring och att jag först ej på
långt när kan bli detsamma för honom,
som jag varit dessa många år. Och det
är då, mr Clennam, då mer än någon
annan tid, som jag ber och anhåller, att
ni vill komma ihåg honom, och ibland
hålla honom sällskap när ni har någon
stund ledig; och säga honom att ni visste,
att han var mig kärare, då jag lemnade
honom, än han någonsin varit det förut.
För det är ingen — det sade han sjelf,
när han just i dag talade till mig – som
lian tycker så mycket om som ni, ingen,
som han har så mycket förtroende till.
En aning om livad, som ha.de
tilldragit sig mellan fadern och dottern, föll
som en tung sten i den lefvande källan i
Clennams hjerta och framlockade
fuktighet i hans ögon. Han sade gladt, men
ej så gladt, som han’försökte att göra
det, att det skulle bli gjordt; han gaf
henne derpå ett troget löfte.
— Om jag ej talar om marna, sade
Pet, som var mer rörd, vackrare i sin
oskyldiga sorg, än Clennam äfven nu
trodde sig om att betrakta — och för denna
orsaks skull räknade lian trilden, som de
gingo förbi, och gaf akt på det
bortblek-nande ljuset, då deras antal småningom
förminskades — så är det emedan
mamma bättre förstår mitt handlingssätt och
kommer att sakna mig på annat sätt.
Men ni vet hvilken älskande uppoffrande
mor hon är, och ni skall också komma
ihåg henne; vill ni inte det?
Måtte Minnie lita på honom, sade
Clen-nam, måtte Minnie lita på, att han skulle
göra allt livad hon önskade.
— Och bäste mr Clennam, sade
Minnie, emedan pappa och någon, som jag
ej behöfver nämna, icke ännu fullkomligt
förstå och värdera hvarandra, som de
småningom skola lära att göra; och emedan
det skall bli mitt nya lifs pligt och
stolthet och glädje, att lära dem bättre känna
hvarandra, att göra hvarandras lycka och
stolthet, och att älska hvarandra, då de
båda älska mig så ömt; o, derföre ber
jag er, ni, som är en god och sann
men-niska, att, när jag först blir skiljd från
hemmet (jag skall fara långt bort) ni vill
försöka att stämma pappa litet vänligare
för honom, att ni vill använda ert stora
inflytande för att utan fördomar framställa
honom inför pappa sådan han verkligen
är. Vill ni det så visst som ni är en
ädelsinnad vän?
Stackars barn, du misstar, du bedrar
dig sjelf! När tilldrogo sig någonsin
sådana förändringar i menniskors naturliga
känslor för hvarandrå: när tillvägabragtes
en sådan förening af himmelsvidt skiljda
olikheter! Det har blifvit försökt många
gånger af andra döttrar, Minnie; det har
aldrig lyckats; det har alltid slagit felt.
Så tänkte Clennam. Han sade det ej;
det var för sent. Han förband sig att
göra allt hvad hon önskade och hon visste
väl, att han skulle göra det.
De voro nu vid sista trädet i alléen.
Hon stannade och drog sin arm ur hans.
Talande med sina ögon fästade på hans
och med den darrande hand, som nyss
hade hvilat på hans arm, vidrörande en
af rosorna vid hans bröst, liksopi för att
än en gång vädja till honom, sade hon:
— Bäste mr Clennam, i min lycka —
ty jag är lycklig, fast ni har sett mig
gråta —• kan jag ej förmå mig att lemna
något mörkt emellan oss. Om ni har
något att förlåta mig (icke något som jag
gjort med vett och vilja, men någon smärta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
