Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag förorsakat er utan att veta det,
utan att ha förmåga att hjelpa), måtte
då ert ädla bjerta i afton förlåta mig det!
Han böjde sig ned mot det skuldfria
ansigte, som utan att draga sig tillbaka
vände sig mot honom. Han kysste det
och svarade, att Himlen vore hans vittne,
att han ej hade något att förlåta. Du
han än en gång närmade sig hennes
oskyldiga ansigte, hviskade hon: ”farväl!« och
han upprepade detsamma. Det var ett
afsked från alla hans fordna
förhoppningar — från ingens fordna oroliga
tvif-velsmål. Nästa ögonblick gingo de ur
alléen, arm i arm, som när de inträdde
i densamma; träden tycktes tillsluta sig
efter dem i mörker, liksom deras egen
utsigt af det förflutna,
Straxt derpå hörde de åtskilliga röster:
Mr och mrs Meagles, samt Doyce talade
just bredvid trädgårdsgrinden. Då
Clen-nam hörde dem nämna Pets namn,
ropade han:
— Hon är här med mig!
Det var någon förundran deröfver,
något skratt innan de kommo fram; men
så snart de råkades, tystnade det och Pet
smög sig bort.
Vid skenet af den uppgående månan
gingo mr Meagles, Doyce och Clennam
några minuter fram och tillbaka pä
flodstranden utan att tala: sedan stannade
Doyce efter dem och gick in. Ännu
några minuter gingo mr Meagles och
Clennam fram och tillbaka utan att tala;
slutligen bröt den förra tystnaden.
— Arthur, sade han, för första
gången under deras samtal nyttjande denna
förtroliga benämning, kommer ni ihåg, att
jag sade er, då vi en het morgon
spat-serade fram och tillbaka och betraktade
hamnen vid Marseille, att det föreföll
mamma och mig, som om Pets lilla
syster, som är död växte med henne och
förändrades med henne?
— Mycket väl.
— Kommer ni ihåg, att jag sade, att
vi i våra tankar aldrig förmådde göra nå- v
gon skillnad mellan dessa tvillingssystrar,
och att i vår föreställning den andra i
allt liknande Pet?
— Ja, mycket väl.
— Arthur, sade mr Meagles helt rörd,
denna min inbillning går i afton ännu
längre. Det förefaller mig i afton, min
bäste vän, som om ni hade älskat mitt
döda barn mycket ömt och förlorat
henne, då hon liknade livad Pet är nu.
— Tack, mumlade Clennam,
tryckande hans hand, tack!
— Vill ni ej komma in? frågade mr
Meagles en stund derefter.
— Om en liten stund.
Mr Meagles gick och han blef lemnad
ensam. Då han spatserat ungefär en
half-timma på flodstranden i det fridfulla
månskenet, förde han handen till sitt bröst
och framtog med ömhet de gömda
rosorna. Kanske tryckte han dem mot sitt
hjerta, kanske förde han dem till sina
läppar, men säkert är. att han böjde sig
ned öfver vattnet och sakta släppte dem
i den framflytande floden. De sågo i
månskenet helt bleka och spöklika ut, och
strömmen flöt bort med dem.
Ljusen brunno klart derinne, då han
inträdde och de ansigten, som de
upplyste, lians eget ej undantaget, voro snart
lugnt glädtiga. De talade om många
ämnen (aldrig tycktes hans kompanjon ha
haft ett sådant förråd att tillgå för att
fördi ifva tiden med), gingo sedan till sängs
och somnade. Under tiden gungade blom
morna, bleka och spöklika i månskenet,
bort på floden; sålunda händer ock med
större saker, som en gång funnos i vårt
bröst, voro vårt hjerta nära — de föras
från oss till de eviga hafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
