Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra, men de antändes endast för
att kasta ett dunkelt sken öfver lians
fundersamma ansigte och stänka små bleka
eldfläckar öfver hans händer, ej
tillräckligt för att tända på ett ljus. Den
frern-mande begagnade sig af denna
ögonblickliga upplysning af Jeremie ansigte för att
forskande och undrande betrakta honom.
Då Jeremias slutligen fick eld på ljuset,
visste han att den fremmande gjort detta,
ty han såg den sista skymten af vaksam
uppmärksamhet bortdö frän hans ansigte, |
hvarpå nu visade sig det tviflande
smålöje, hvilket tycktes utgöra en väsendtlig
del af dess uttryck.
— Yar så god och stig in på mitt
kontor, sade Jeremias, i det han tillslöt
porten och i sin tur temligen skarpt
fixerade den småleende gästen. Allt rätt,
säger jag er, utbröt han häftigt som svar
på rösten deruppe, hvilken ännu lät
otillfredsställd, ehuru Affery var der och
talade med en öfvertygande ton. Säger jag
er inte, att allt står rätt till. F—-n till
qvinna, kan hon da inte ta reson!
— Rädd, anmärkte fremlingen.
— Rädd? sade mr Flintwinch, i det
han vände sig om för att svara, under
det han gick förut med ljuset. Modigare
än nittio män bland hundra, ska’ jag säga
er, min herre.
— Ehuru invalid?
— Hon har mänga år varit invalid.
Mrs Clennam. Den enda med detta namn,
som nu finns qvar i firman. Min
kompanjon.
Under det han gick genom salen,
gjorde mr Flintwinch en slags ursäkt,
syftande på att de denna tid pä dagen ej
voro vana att emottaga någon, utan bru- J
kade ha stängdt, samt visade vägen till
sitt eget embetsrum, som såg temligen
affärslik ut. Här satte han ljuset på
pulpeten och sade med sin snedaste vridning:
— Hvad befaller ni?
— Mitt namn är Blandois.
— Blandois. Det är mig ej bekant,
sade Jeremias.
— Jag trodde det möjligt, återtog den J
andre, att ni erhållit några underrättelser
från Paris —
— Yi ha ej haft några underrästelser
från Paris, angående någon med namnet
Blandois, sade Jeremias.
— Inte?
— Nej.
Jeremias stod i sin favoritställning. Den
småleende mr Blandois, som öppnade sin
rock för att sticka handen i bröstfickan,
hejdade sig och sade med ett löje i sina
tindrande ögon (mr Flintwinch märkte då,
att de suto för nära tillsammans):
— Ni är så lik en af mina vänner!
Icke så precist lik som jag tyckte i
skymningen, då jag tog er för honom —
hvar-före jag bör göra er min ursäkt; tillåt
mig härmed att göra det; beredvillighet
att medgifva mina villfarelser, utgör, som
jag hoppas, en del af min öppna
karakter — ni har dock en ovanlig likhet med
honom.
— Verkligen? sade Jeremias buttert.
Men jag har ej fran nugot hall erhållit
underrättelser angående någon med
namnet Blandois.
— Verkligen, sade fremlingen.
— Verilirjen, sade Jeremias.
Mr Blandois, som allsicke tycktes
bekymrad öfver denna uraktlåtenhet hos
huset Clennam & C:s korrespondenter, tog
en planbok ur sin bröstficka, utvalde ett
bref derifrån och framräckte det åt mr
Flintwinch.
— Ni känner utan tvifvel stilen.
Kanske brefvet talar för sig sjelf och
behöf-ver inga upplysningar. Ni är en mer
kompetent domare i sådana fall än jag.
Det är min olycka att ej så mycket vara
affärsman, som hvad verlden (något
godtyckligt) kallar en gentleman.
Mr Flintwinch tog brefvet, som var
dateradt Paris, och läste: Vi få härmed,
på en af vår firmas högt estimerade
korrespondents vägnar, presentera för er, mr
Blandois, af denna stad, etc. etc. De
upplysningar han kan önska och de
tjen-ster, som ni kan bevisa, etc. etc. Vi få
också tillägga, att om ni vill honorera
mr Blandois’ vexlar till ett belopp af
femtio pund sterling (pund. 50), etc. etc.)
— Mycket bra, min herre, sade mr
Flintwinch. Var så god och sitt ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
