- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
234

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gör, att här fa veta hvad jag med
bestämdhet vet och att här fullborda mitt
åliggande. Min pröfning skulle annars ha
varit] utan betydelse för mig. Derföre
ville jag ej glömma, ej heller glömmer
jag något. Derföre är jag nöjd och säger
att det är bättre för mig än för millioner
andra.

Under det hon talade dessa ord, tog
hon uret och lade det på precist samma
ställe, som det alltid innehade på hennes
lilla bord. Med handen ännu hvilande
derpå, betraktade hon det några ögonblick
stadigt och nästan utmanande.

Under detta tal hade tnr Blandois, som
varit högst uppmärksam derpå, hållit sina
ögon fästade på mrs Clennam och
tankfullt strukit mustacherna med båda
händerna. Mr Flintwinch, som visat sig litet
orolig, inföll nu:

— Så ja, så ja! sade han. Vi förstå
allt det der, mrs Clennam, och ni har
talat fromt och väl. Jag förmodar, att
mr Blandois ej mycket befattar sig med
religionen.

— Tvertom, min herre, försäkrade
denne gentleman, i det han knäppte med
fing-rarne. Ber om förlåtelse. Religiositet
utgör just en del af min karakter. Jag
är känslig, liflig, samvetsgrann, har stark
inbillning. En man med dessa
egenskaper, mr Flintwinch, måste vara religiös
eller vara ingenting.

I mr Flintwinchs ansigte framlyste en
gnista misstänksamhet, att han kanske vore
ingentig, då nu mr Blandois med
skrytsam min uppsteg frän sin stol och
närmade sig mrs Clennam för att taga afsked.
Det var karakteristiskt hos denna man,
som hos alla män märkta, på samma sätt,
att han gick för långt i allt hvad han
gjorde, ehuru han stundom endast en
hårsmån öfverskred gränsen af lagom.

— Ni anser det kanske för en
gammal sjuklig qvinnas egoism, sade hon då,
att jag sålunda kommit på kapitlet om
mig sjelf och min bräcklighet, men det
skedde verkligen genom den afsigtslösa
allusion ni gjorde. Då ni varit sä artig
och gjort mig ett besök, hoppas jag ock
att ni är god och har öfverseende dermed.

Jag ber er, inga komplimenter. Ty hon
såg, att han var i begrepp att göra
sådana. Det skall bli mr Flintwinch ett
nöje att vara till er tjenst, och jag
hoppas att ert vistande i denna stad må bli
er angenämt.

Mr Blandois tackade henne och kysste
flera gånger på sin hand.

— Det här är ett gammalt rum,
anmärkte han med en hastig liflighet i sitt
sätt, när han kom nära dörren. Jag har
varit så intresserad att jag ej förr gett
akt derpå. Men det är ett sannskyldigt
gammalt rum.

— Det är ett sannskyldigt gammalt
hus, återtog mrs Clennam, med sitt iskalla
sm döje Ett ställe utan alla anspråk, men
en antiqvitet.

— Pä min ära! utropade den
fremmende. Om mr Flintwinch ville visa mig den
ynnesten och föra mig genom rummen,
innan jag går, skulle jag bli honom på
det högsta förbunden. Jag har en stor
svaghet för gamla hus. Jag har många
svagheter, men ingen större än denna.
Jag älskar och studerar alla variationer
af det pittoreska. Man har till och med
kallat mig pittoresk. Det är ej någon
förtjenst att vara pittoresk — jag har
måhända större förtjenster — men jag är
det kanske händelsevis. Sympathi, idel
sympathi!

— Jag vill på förhand säga er, mr
Blandois, att ni kommer att finna det
mycket dystert och tomt, sade Jeremias, i det
han fattade ljuset. Det ä’ ej värdt att
betrakta.

Men mr Blandois, som vänskapligt slog
honom på axeln, skrattade endast: kysste
sedan åter på sin hand åt mrs Clennam,
samt följde Jeremias ur rummet.

— Ni bryr er ju ej om att gå uppför
trappan här, sade den sednare, när de
kommit ut i förstugan.

— Tvertom, mr Flintwinch; om det
ej förefaller er för besvärligt, så skulle
jag bli förtjust deröfver.

Mr Flintwinch skrufvade sig derföre
uppför trappan och mr Blandois följde
tätt efter honom. De gingo upp till det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free