Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora vindsrummet, som Arthur bebott
första natten efter sin hemkomst.
— Se här, mr Blandois! sade Jeremias,
då han visade det, jag hoppas att ni mätte
anse det löna mödan att stiga sä högt
för att se det. Jag måste bekänna att
jag ej gör det.
Mr Blandois var hänryekt, och de gingo
genom andra vindsrum och korridorer,
samt ned för trappan igen. Vid denna
tid hade mr Flintwinch märkt, att den
fremmande aldrig uppmärksamt betraktat
något rum, men sedan han kastat en
hastig blick omkring sig, fann han honom
alltid fixerande sig sjelf. Med tankarne
fastade på denna upptäckt, vände han sig
hastigt om på trappan för att göra än
ett experiment. Deras ögon möttes
genast och då de sålunda fixerade
hvarandra, drogo sig den fremmandes läppar
till ett tyst demoniskt skratt, under det
näsan och munnen gjorde sin vanliga fula
grimas; på samma sätt hade han gjort
vid hvarje dylikt tillfälle sedan de
lein-nade mrs Clennams rum.
Som mr Flintwinch var mycket kortare
till växten än den fremmande, hade han
i fysiskt hänseende den olägenheten att
bli nedskådad på; och som han först gick
utför trappan och vanligen var ett eller
tvenne steg lägre än den andra ökades
detta obehag för ögonblicket. Han
uppskot derföre att betrakta mr Blandois till
dess denna tillfälliga ojemnhet blifvit
af-hjelpt genom deras inträde i salig mr
Clennams rum. Då vred han sig hastigt
omkring mot honom och fann blicken
oförändrad.
— Ett beundransvärdt gammalt hus,
smålog mr Blandois. Så hemlighetsfullt!
Har här aldrig förmärkts något
besynnerligt buller?
— Buller, svarade mr Flintwinch. Nej.
— Har man aldrig sett några spöken?
— Nej, sade mr Flintwinch, i det han
vresigt vred sig mot den frågande, inga
som presenterat sig under detta namn och
i denna egenskap.
— Haha! Här är ett porträtt, ser jag.
(Alltjemt betraktande mr Flintwinch som
om han vore porträttet.)
— Som ni sade, det är ett porträtt,
min herre.
— Far jag fråga hvem det föreställer,
mr Flintwinch?
— Den aflidne mr Clennam. Hennes
man.
— Fordom egare till det kuriösa uret,
kanske? sade den fremmande.
Mr Flintwinch, som kastat sina blickar
på porträttet, vred sig åter omkring och
fann sig ånyo ett föremål för samma blick
och samma smålöje.
— Ja, mr Blandois, svarade han
snä-sigt. Det har varit hans och hans onkels
före honom och Herren allena vet hvems
före honom; det är allt hvad jag kan säga
er om dess slägtregister.
— Yär vän deruppe har en starkt
maskerad karakter, mr Flintwinch.
— Ja, min herre, sade Jeremias, i det
han åter vred sig mot den fremmande,
på samma sätt som han gjorde under hela
detta samtal liksom en slags skruf,
hvilken ej ville taga fäste; ty den andra
förändrade sig ej, hvarföre han alltid kände
sig tvungen att retirera litet. Hon är en
märkvärdig qvinna. Mycken
ståndaktighet — mycken själsstyrka.
— De måste ha varit mycket lyckliga,
sade Blandois.
— Hvilka? frågade mr Flintwinch, i
det han åter skrufvade på sig.
Mr Blandois skakade sitt högra
pekfinger mot sjukrummet och det venstra
mot porträttet, satte derpå armarne i sidan,
spärrade ut benen, samt smålog åt mr
Flintwinch under det näsan sänkte sig
och mustachen drogs upp.
— Så lyckliga som annat gift folk,
förmodar jag, svarade mr Flintwinch. Jag
känner det ej. Jag vet ej reda derpå.
Det finns hemligheter inom alla familjer.
— Hemligheter! utropade mr Blandois.
Säg om det, min son.
— Jag säger, svarade mr Flintwinch,
i det han pöste upp så, att hans ansigte
nästan vidrördes af det svällande bröstet.
Jag säger, att det finns hemligheter i alla
familjer.
— Så är det, utropade den andre, i
det han klappade honom på båda axlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
