- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
272

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

läppar. Då Arthur framräckte sin hand,
mottog han den, men ej med sin vanliga
värdighet ; vände sig sedan till sin dotter,
som hade satt sig tätt bredvid honom ocli
lagt sina händer på hans axlar, under
det hon uppmärksamt blickade i hans
ansigt e.

— Pappa! Man har gjort mig så
lycklig denna morgon!

— Man har gjort dig så lycklig, mitt
barn ?

— Ja, mr Clennam har gjort det, min
far. Han meddelade mig så glada och
underbara nyheter, som angå er! Om han
ej med sin utmärkta vänlighet och
mildhet beredt mig derpå, min far — beredt
mig derpå, min far — tror jag ej, att
jag kunnat bära dem.

Hennes rörelse var utomordentligt stor
och tårar strömmade öfver hennes kinder.
Han förde sin hand hastigt till sitt hjerta
och såg på Clennam.

— Lugna er, min herre, sade
Clennam, och tag er någon tid till eftertanke.
Tänk pä de gladaste och lyckligaste
tilldragelser i lifvet. Vi ha alla hört talas
om stora och glada öfverraskningar. De
äro ej ännu förbi, min herre. De äro
sällsynta, men ej förbi.

— Mr Clennam? Icke förbi? Jcke
förbi för — Han pekade på sig sjelf, i
stället för att säga ”mig."

— Nej, svarade Clennam.

— Hvilkeu öfverraskning, frågade han,
i det lian lade venstra handen på sitt
hjerta och afbröt sig sjelf, under det han
med högra handen jeinkade glasögonen
till rätta på bordet; hvilken dylik
öfverraskning kan vänta mig?

— Låt mig svara er med en annan
fråga. Säg mig. mr Dorrit, hvilken
öfverraskning skulle vara mest oväntad för
er? Frukta ej för att föreställa er den
eller att säga hvad den skulle vara.

Han blickade stadigt på Clennam och,
när han så betraktade honom, tycktes han
förändra sig till en mycket gammal,
af-fallen man. Solen sken klart på muren
bortom fönstret och på jerntaggarne
der-ofvan. Han utsträckte långsamt den hand,

som han tryckt mot sitt hjerta ocli
pekade på muren.

- Den är nere, sade Clennam. Borta.

Han förblef i samma ställning och
blickade oafvändt på honom.

— Och i dess ställe, sade Clennam,
långsamt och tydligt, finnes medel att ega
och fullkomligt njuta af allt, som de
hittills utestängt. Mr Dorrit, det är ej
minsta tvifvel underkastadt, att ni inom få
dagar blir fri och mycket förmögen. Jag
graturlerar er af hela mitt hjerta till
denna lyckans vexling och till den lyckliga
framtid, som väntar er, då ni får
medföra den skatt, hvarmed ni här blifvit
välsignad — den bästa af alla rikedomar ni
någorstädes kan ega— skatten vid er sida.

Med dessa ord tryckte han hans hand
och släppte den; hans dotter, som lade
sitt ansigte mot hans, omslöt honom i
medgångens timme med sina armar, på
samma sätt som hon under motgångens
1 inga år omslutit honom med sin kärlek,
sitt arbete och sin sanning, och utgöt sitt
fulla hjerta i ord af tacksamhet, hopp,
glädje, lycklig hänryckning, allt för honom.

— Jag skall se honom som jag aldrig
förr sett honom. Jag skall se min dyre
älskling sedan det mörka molnet gått
förbi. Jag skall se honom sådan min
stackars mor såg honom för längesedan. O
min dyre, min älskade far! O min far,
min far! Gud vare lolvad, Gud vare
lof-vad!

Han tillät hennes kyssar och
smekningar, men besvarade dem ej pä annat sätt,
än genom att lägga sin arm omkring
henne. Ej heller sade han ett ord. Hans
stirrande blick fästades ömsom på henne
och ömsom på Clennam och han begynte
skälfva, som om han frusit mycket.
Sedan Arthur underrättat lilla Dorrit om,
att han ville skynda till kaffehuset efter
en butelj vin, hemtade han den så fört
som möjligt. Under det den upptogs från
källaren, frågade en mängd nyfikna
personer honom hvad som händt; hvarpå han
hastigt meddelade dem, att mr Dorrit ärft
en betydlig förmögenhet.

Då han kom tillbaka med vinet i sin
hand, fann han, att lion hade satt fadern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free