Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa dig ut genom den der dörren på ett
sådant sätt, att det hade, varit dig bättre
att vara moderlös frän din spädaste
barndom. Jag vill sedan aldrig se dig eller
veta utaf dig mera. Och om, efter allt
detta, du skulle komma in i detta mörka
rum för att se på 111ig, då jag låg der
död och kall, så skulle min döda kropp
blöda när du nalkades den, 0111 det stode
i min makt att åstadkomma detta.
Till någon del kännande sig lättad
genom häftigheten i denna hotelse, och till
en del (så vidunderligt detta factum än
må vara) genom föreställningen, att detta
på sätt och vis var en religiös handling,
lemnade hon boken tillbaka till gubben,
och var åter tyst.
— Får jag nu lof att fråga, sade
Je-remia, förutsatt likväl att jag alls icke
ämnar medla emellan er båda, men efter
jag har blifvit inkallad såsom tredje
person, hvad handlar nu allt detta om?
— Ni får vänta en förklaring deröfver
af min mor, svarade Arthur, som fann
att det ålåg honom att tala. Låt det
vara nog nu. livad jag har sagt, sades
endast till min mor.
— Jaså, återtog den gamle mannen.
Af din mor? Jag skall få förklaring
deröfver af din mor? Nåväl! Men din
mor nämnde att du hade hyst
misstankar mot din far. Det der är inte som
sig bör, rar Arthur. Hvem skall ni väl
misstänka härnäst ?
— Nog nu, sade rnrs Clennam,
vändande ansigtet så att hon ondast talade
till den gamle mannen, ingenting mera
skall sägas om den saken.
— Ja, men vänta lite, vänta lite,
menade gubben. Låt oss se hur saken står.
Har ni sagt mr Arthur, att han måste
icke beskylla sin far för ovärdiga
handlingar? Att han icke har rättighet att
göra det? Att han ingen anledning har
till någonting sådant?
— Jag har sagt honom det nu.
— Jaså! ja alldeles, alldeles, ni säger
honom det nu, sade gubben. Ni har inte
sagt honom det förut, och ni säger
honom det nu. Ja, ja, det är rätt! Ni
vet jag gick emellan er och hans far så
j|
länge, att det ser ut som om döden intet
afbrott hade gjort, utan jag ännu stod
här emellan er och honom. Jag fordrar
att tydligt få förklara detta och vill att
det skall behjortas. Arthur, vill du vara
så god och höra att du ingen rättighet
har att misstänka din far, och att du har
alls ingen anledning att göra det.
Han lade händerna på ryggstödet å
rullstolen, mumlade någonting för sig sjelf
och rullade långsamt sin matmor tillbaka
till hennes skrifbyrå. Skulle jag nu gå
min väg, återtog han, stående bakom
henne, så lemnade jag saken blott till
hälften afgjord, och bli inkallad, när ni
komma till andra hälften och ett sådant
der utbrott kommer på er igen,
der-före är det väl bäst jag frågår: har
Arthur sagt er hur han ämnar göra med
affärerna?
— Han har öfvergifvit dem.
— Utan att öfverlemna dom åt någon
annan, kan jag tro?
Mrs Clennam såg på sin son, som
lutade sig mot ena fönstret. Han bemärkte
hennes blick och sade: At min mor na-
turligtvis. Hon gör hur hon behagar.
— Och om något kunde behaga mig,
sade hon efter någon tystnad, eller göra
mig tillfredsställelse, som härrörde från
den felslagna beräkningen att min son i
sin kraftigaste ålder skulle ingjuta nytt
lif och ny styrka i våra företaganden och
göra dem fruktbärande och storartade, så
vore det en gammal trogen tjenares
befordran. Jeremia, befälhafvaren öfverger
skeppet, men du ocli jag vi vilja sjunka
eller flyta med det.
Jeremia, hvars ögon glänste, som hade
de sett på penningar, kastade en hastig
blick på hennes son, liksom ville han säga:
Jag är er ingen tack skyldig för detta;
ni har ingenting gjort för att bringa det
till verkställighet! och sedan sade han till
modren att lian tackade henne och att
Affery tackade henne, och att han aldrig
skulle öfvergifva henne, och Affery skulle
aldrig öfvergifva henne. Slutligen
halande upp sin klocka från djupet der den
låg nedsänkt, sade han: Elfva. Tid för
er att äta edra ostron! och med detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
