Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande, i hvilket de som unga stått till
hvarandra. Finching?
— Ack ja Finching är det inte ett
fasligt namn, men som mr F. sade då
han friade till mig som han gjorde sju
gånger och mycket beskedligt samtyckte
till allt hvad han brukade kalla mina
önskningar tolf månader tillsammanslaggt, han
rådde inte för det och kunde inte hjelpa
det kunde han, förträfflig man, inte alls
hk er men en förträfflig man.
Flora måste slutligen stanna ett
ögonblick för att hämta andan. Ett enda
ögonblick, ty hon återhemtade den under det
hon en minut förde näsdukssnibben till
ögat som en tribut åt salig mr F—s skugga;
sedan började han ånyo.
— Ingen kan neka till, Arthur — mr
Clennam — att det är fullkomligt rätt
att ni är så der formligt vänlig emot
mig under de förändrade
omständigheterna och det kan i sanning ej vara
annorlunda, jag förmodar åtminstone det och
ni bör bäst veta, men jag kan inte låta
’bli att komma ihåg att det var en tid,
då det var mycket olika.
— Min bästa mr Finching, började
Arthur, som åter kände sig rörd af den
goda tonen.
— Ack inte det fasliga fula namnet,
säg Flora!
— Flora. Jag försäkrar er, Flora, att
jag är lycklig att återse er och att finna
att ni, som jag, ej förgätit de gamla
barnsliga drömmarne, då vi betraktade allt i
vår ungdoms och våra förhoppningars ljus.
— Det ser ej så ut, sade Flora
sur-mulet, ni tar det mycket kallt, men jag
vet att ni tycker att ni misstagit er på
mig, jag förmodar att chinesiskorna —
kanske ni kallar dem mandarinskor — är
orsaken dertill eller kanhända jag sjelf
är orsaken, det är lika troligt.
— Nej, nej, bönföll Clennam, säg icke så.
— Åh, jag måste se, ser ni, sade Flora
i en bestämd ton, utan att prata
dumheter, att jag ej är den som ni föreställde
er, jag vet det mycket väl.
Midt under sitt prat hade hon upptäckt
detta med en snabb uppfattning, värdig
en mer skarpsinnig qvinna. Men det opas-
sande och verkligt oförnuftiga sätt,
hvarpå hon icke destomindre genast fortfor
att vilja sammanknyta deras för
längesedan upplösta ungdomsforbindelser med
det nuvarande mötet, gjorde Clennam
fullkomligt yr i hufvudet.
— En anmärkning, sade Flora, i det
hon gaf deras samtal, utan minsta orsak
från hans sida och till hans stora
förskräckelse tonen af ett kärleksgnabb,
önskar jag göra, en förklaring önskar jag
afgifva, då er mamma kom och tillställde
en scen med min pappa och då jag
kallades ned i lilla frukostrummet der de
satt och blängde på hvarann som två
ilskna tjurar med er mammas parasol
emellan sig, hvad skulle jag göra?
— Min bästa mr Finching, bad
Clennam, då nu allt det der händt så länge
sedan och är längesedan förbi, är det
verkligen värdt att allvarsamt...
— Jag kan ej Arthur, svarade Flora,
bli anklagad för hjertlöshet af hela
sällskapet i China, utan att försvara’ mig då
jag har tillfälle att göra det, och så
måste ni komma ihåg att der var Paul och
Virginie som skulle skickas tillbaka och
som kom tillbaka utan ett bref eller ett
ord, inte för att jag säger att ni skulle
ha skrifvit till mig så bevakad som jag
då var men om det bara hade blifvit
återsänd! med ett rödt munlack på omslaget,
så hade jag vetat att det betydde kom
barfotad till Peking, Nanking eller hvad
det tredje stället heter.
— Min bästa mrs Finching, ni var ej
klandervärd och jag har ej klandrat er.
Vi voro båda för unga, för beroende och
hjelplösa att göra något annat än foga
oss efter omständigheterna. — Tänk bara
hur längesedan det är, föreställde Arthur
mildt.
— Ännu en anmärkning önskar jag
göra, fortfor Flora med ohejdad munvighet,
ännu en förklaring önskar jag afgifva,
fem dagar hade jag snufva för att jag satt
oclx gret hela dagarne i lilla förmaket •—
och nere i första våningen är ännu lilla
förmaket qvar för att bekräfta mina ord
— och när denna sorgliga tid var förbi
så följde ett doft lugn år förflöto och mr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>