Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. blef bekant med oss hos en
gemensam vän, han var idel uppmärksamhet
han gjorde visit följande dag och började
snart att göra visit tre gånger i veckan
och att skicka in småsaker till supéen,
det var inte kärlek på mr F—s sida, det
var riktig dyrkan och när han friade med
pappas fullkomliga samtycke hvad skulle
jag göra?
— Ingenting annat än hvad ni gjorde,
sade Arthur, glad att få lemna sitt bifall.
Låt en gammal vän få försäkra er om
hans fulla öfvertygelse att ni handlade
rätt.
— Ännu en anmärkning, fortfor Flora,
under det hon med en hviftning af
handen afböjde alla hvardagliga uttydningar,
önskar jag göra, ännu en sista förklaring
önskar jag afgifva, det var en tid, innan
mr F. egnade mig en uppmärksamhet,
hvarpå man ej kunde misstaga sig, men
den är förbi, för alltid förbi, bäste mr
Clennam, ni bär ej längre en gyllene
kedja, ni är fri och jag hoppas ni må bli
lycklig men här är pappa som alltid är
tråkig och som sticker in sin näsa
öfver-allt der han ej beliöfs.
Med dessa ord och med en hastig
åtbörd, uttryckande blyg försigtighet —
denna åtbörd var Clennam väl bekant sedan
fordna tider — lemnade stackars Flora
sitt eget jag vid aderton års ålder, långt
långt efter sig och afslutade ändtligen sitt
tal med en punkt.
Eller man kunde kanske förr säga, att
hon lemnade sitt halfva jag vid aderton
års ålder; under det resten anslogs åt
salig mr F—s efterlemnade maka;
sålunda gjorde hon sig sjelf i moraliskt
hänseende till en slags hafsfru, som hennes
ungdoms älskare betraktade med känslor
hvari hans uppfattning af det tragiska och
det komiska voro på ett eget sätt
sammanblandade.
Till exempel. Flora tröstade sig med
själsmarter af hemlighetsfulla tecken,
uttryckande fruktan för upptäckt, som om
det hade varit ett hemligt aftal emellan
henne och Clennam af den mest gripande
natur; som om den första af en rad
post-schäsar med fyra hästar, på väg till Skott-
land just nu körde omkring hörnet; som
om hon icke kunnat (och velat) inträda
med honom i församlingens kyrka, i skygd
af familjeparaplyn, med den patriarkaliska
välsignelsen på sitt hufvud och med hela
menniskoslägtets medgifvande. Med en
känsla som om han för hvarje ögonblick
blifvit mer och mer yr i hufvudet, såg
Clennam salig mr F—s efterlemnade maka
roa sig på det underligaste sätt i verlden
med att försätta både sig sjelf och honom
på deras gamla platser och genomgå de
gamla rolerna — nu, då skådebanan var
dammig, kulisserna urblekta, de
ungdomliga aktörerna döda, orkestern tom, ljusen
släckta. Under hela denna groteska
repetition af det, som han ihågkom som en
gång vackert och naturligt hos henne,
kunde han dock ej underlåta att känna
att det upplifvades vid hans åsyn och att
det inneslöt en öm hågkomst.
Patriarken bad honom stanna till
middagen och Flora tecknade “ja!“ Clennam
önskade så mycket, att han kunnat göra
mer än stanna till middagen — önskade
så hjertligt att ha återfunnit den fordna
Flora, som dock kanske endast varit till
i hans inbillning — att han ansåg den
minsta ersättning som han kunde gifva
för de gäckade förhoppningarne, hvilka
han nästan blygdes öfver att ej kunna
uppfylla, var att gifva efter för denna
familjens önskan. Han stannade derföre
till middagen.
Pancks åt också middag med dem.
Pancks ångade ut från sin lilla docka tre
qvart på sex och styrde rätt på
patriarken, som just då på ett slappt sätt höll
på att se igenom en stationär räkning
från Blödande Hjertats gård. Pancks
gjorde genast an honom och halade ut
honom.
— Blödande Hjertats gård, sade Paneks
med en flämtning och en frustning. Det
är en besvärlig egendom. Betalar sig
inte illa, men hyrorna äro svåra att få
ut. Ni har mer besvär med det stället
än med alla andra som tillhöra er.
Alldeles som det stora bogserade
skeppet vinner största anseendet och mesta
uppmärksamheten hos de flesta åskådarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
