Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad mrs Tickit var sysselsatt, gjorde
det i dag omöjligt att presentera henne
för deras nye gäst, men han hoppades
kunna göra det i morgon. Hon var en
betydande person på stället, sade han,
och alla hans vänner kände henne. Der
i hörnet hängde hennes porträtt. Då de
foro bort, satte hon alltid på sin svarta
sidenklädning och de ramsvarta lockar,
hvarmed hon föreställdes på detta
porträtt (ute i köket var hennes hår
gråsprängt rödt), slog sig ned i
frukostrummet, lade sina glasögon emellan två vissa
blad af doktor Buckans Läkarebok, samt
satt och tittade öfver jalusin hela dagen,
tills de kommo tillbaka. Man trodde, att
ej några öfvertalande skäl kunde
uppfinnas, för att förmå mrs Tickit att lemna
sin post bakom jalusin, hur lång deras
frånvaro än måtte vara, eller undvara
d:r Buchans uppvaktning; mr Meagles
tycktes dock fullkomligt öfvertygad om,
att hon aldrig rådfrågat ett enda ord af
denne lärde läkares studier.
På qvällen spelade man gammaldags
whist; och Pet .satt ocli såg på sin fars
kort eller sjöng rycktals en liten visa vid
pianot. Hon var ett bortskämt barn, men
huru kunde det vara annorlunda? Hvem
kunde vara länge tillsammans med en så
eftergifvande och täck varelse, utan att
ge vika för hennes älskliga inflytelse?
Hvem kunde tillbringa en afton i detta
hus, utan att älska henne för det behag
och den tjusning, som hennes blotta
närvaro i rummet spridde deröfver? Sådana
voro Clennams tankar, oaktadt det
slutliga beslut, som han fattat på sitt rum.
IJnder deras inflytande bekände han ej
kort.
— Kors, hvad tänker ni på, min bäste
vän? frågade den förvånade mr Meagles,
som var hans medspelare.
— Jag ber om förlåtelse. På
ingentig, svarade Clennam.
— Tänk då på någonting en annan
gång, min käre vän, sade mr Meagles.
Pet sade skrattande, att han troligen
tänk på miss Wade.
— Och hvarför på miss Wade, Pet?
frågade hennes far.
— Ja, hvarföre! sade Arthur Clennam.
Pet rodnade litet och gick åter till
pianot.
Då de togo afsked af hvarandra på
qvällen, hörde Arthur Doyce fråga sin
värd, om han kunde förunna honom en
halftimmes samtal före frukosten följande
morgon. Värden samtyckte gerna och
Arthur, som hade ett ord att tillägga i
i detta ämne, dröjde en stund efter de
andra.
— Mr Meagles, sade han, då de voro
allena, kommer ni ihåg, då ni rådde mig
att fara direkte till London?
— Mycket väl.
— Och att ni gaf mig åtskilliga andra
goda råd, hvaraf jag den tiden var i stort
behof?
— Jag vill ej påstå att de voro
mycket värda, sade mr Meagles, men nog
kommer jag ihåg, att vi voro på mycket
treflig och förtrolig fot med hvarandra.
— Jag har följt edra råd; men sedan
jag nu upphört med en sysselsättning,
som för många orsakers skull var mig
plågsam, önskar jag egna min förmåga
och de medel, hvaröfver jag kan
disponera åt något annat mål.
— Det är rätt! Ni kan ej börja för
snart dermed, sade mr Meagles.
— På vägen hit i dag, hörde jag att
er vän, mr Doyce, önskar en kompanjon
för sina affärer — icke en kompanjon
med mekaniska kunskaper, men en, som
förstår sig på att på bästa sätt använda
de inkomster han har af sina verkstäder.
— Just så, sade mr Meagles, med
händerna i fickorna och med det gamla
af-färslika uttrycket i sitt ansigte, det, som
fordom tillhört vågskålarne och skopan.
— Mr Doyce omnämnde händelsevis
under vårt samtal, att han ämnade bedja
om ert värderika råd, hvar han skulle
kunna finna en dylik kompanjon. Om
ni anser det troligt, att våra åsigter och
förhållanden öfverensstämma, så torde ni
kanske omnämna min fördelaktiga
ställning för honom. Jag känner naturligtvis
ej sakens detaljer, som möjligen kunna
uppställa svårigheter å ömse sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
