Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Utan tvifvel, utan tvifvel, sade rar
Meagles, med all den försigtighet, som
tillkom vågskålar ne ocli skopan.
— Men det blir en siffer- och en
räknefråga —
— Just så, just så, sade mr Meagles,
med den aritmetiska grundlighet, som
tillhörde vågskålarne och skopan.
— Och jag vill gerna ingå i
underhandlingar angående detta ämne, så vida
mr Doyce är villig dertill och ni anser
det rådligt. Om ni derföre nu vill tillåta
mig öfverlemna denna affär i edra
händer, så blir jag er mycket förbunden.
— Clennam, jag emottager gerna ert
uppdrag, sade mr Meagles. Och utan att
gå de punkter i förväg, hvilka ni som
affärsman sjelf måste uppgöra, säger jag
uppriktigt, att jag tror det kan bli något
af det här. Men på en sak kan ni vara
fullkomligt säker. Daniel är en hederlig
karl.
— Jag är så öfvortygad derom att jag
helt hastigt fattat mitt beslut att tala med
er i detta ämne.
— Ni måste leda honom, ser ni; ni
måste styra kursen; ni måste föra honom
på den väg han skall gå, ty han tillhör
det besynnerliga slaget af folk, sade mr
Meagles, som dock tydligen ej menade
annat, än att han uppfann nya saker och
gick nya vägar; men han är rättsinnad
som solen sjelf — och nu godnatt!
Clennam gick tillbaka till sitt rum, satte
sig åter framför elden och kände sig rätt
belåten med det beslut han fattat att ej
bli kär i Minnie. Hon var så skön, så
älsklig, hennes milda lynne och oskyldiga
hjerta voro så mottagliga för hvarje sannt
intryck, hon var så egnad att göra den
man, som skulle ingifva ett dylikt till den
lyckligaste och afundsvärdaste af alla män,
att han var mer än glad iifver att ha
kommit till denna slutsats.
Men som detta lika väl kunde hafva
ledt honom till en motsatt slutsats,
sysselsatte detta ämne ännu en stund hans
tankar. Hon ville kanske rättfärdiga sig
sjelf.
— Antag att man, så lydde hans
tankar, som var myndig för omkring tjugu
år sedan; som genom förhållanden i sin
ungdom blifvit något blyg och tvekande;
som det lefnadssätt; han fört, gjort
tem-ligen allvarsam; som kände sig i saknad
af många små intagande egenskaper,
hvilka han beundrade hos andra, derigenom
att han länge vistats i aflägsna länder,
utan någon mildrande inflytelse; som ej
hade några vänliga systrar att presentera
för henne; som ej hade ett trcfligt hem
att införa henne i; som var en fremling
i landet; som på intet vis hade en
förmögenhet, egnad att öfverskyla dessa
brister; som ej hade något för sig mer än
sin rättskaffens kärlek och sin ständiga
önskan att göra rätt — antag att en
sådan man skulle komma till detta hus,
skulle låta besegra sig af denna
intagande flickas tjuskraft och skulle öfvertyga
sig sjelf att han kunde vinna henne;
hvilken svaghet det skulle vara!
Han öppnade sakta fönstret och
blickade ut på den lugna floden. Ar efter
år gick färjan på samma sätt, floden rann
lika många mil i timmen, här växte
vassen, der vattenliljorna, ingentig var
osäkert eller oroligt.
Ilvarföre skulle väl han känna sig
sorg-sen och orolig? Det var ju ej sin egen
svaghet han nyss föreställt sig. Det var
ingens, som han kände, hvarföre skulle
den då oroa honom? Men dock oroade
den honom. Och han tänkte — och
hvem har ej något ögonblick tänkt
detsamma — att det skulle vara bättre om
lifvet förrunne lika enformigt som floden,
om känslolöshet för smärtan vore en
ersättning för känslolöshet för lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
