Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanlig och ringa som han var, hade ej
tillräckligt utrymme derföre utan brast i
tårar.
— Ack, gråt ej, sade lilla Dorrit med
deltagande. Gråt ej, Gråt ej! Farväl,
John. Farväl! Gud välsigne er!
— Farväl, Miss Amy, farväl!
Och så lemnade han henne, sedan han
märkt, att hon satte sig på kanten af en
bänk och ej allenast stödde sin hand mot
den hårda muren, utan också lutade sitt
ansigte deremot, som om hennes hufvud
varit tungt och hennes sinne sorgset.
Det var ett rörande bevis på
mensk-liga planers vansklighet, att se hennes
älskare, som nu, med den stora hatten
neddragen öfver sina ögon,
sammetskragen uppslagen som om det regnat, den
plommonfärgade rocken hopknäppt för att
dölja sidenvästen med sina gyldene
qvi-star och den lilla vägvisaren, hvilken
pekade obevekligt hemåt, smög genom de
sämsta bakgatorna; på hemvägen
författade han följande nya inskription för en
grafsten på St. Georgs kyrkogård:
“Här hvila de dödliga lemningarne af
John Chevery, Som aldrig var något
be-vändt med, Som dog mot slutet af år
adertonhundra tjugusex, Emedan sorgen
krossat hans hjerta, I sin sista stund bad
han att ordet Amy skulle skrifvas öfver
hans aska, Hvilket hans sörjande
Föräldrar följaktligen gjorde.
Slut på förra delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
