Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det visste jag ej af, pappa lilla —
jag ber om förlåtelse. Det gläder mig
att ha pappa här igen — det är
alltsammans.
— Du kan ej säga det är alltsammans
— hum — du vet det ej är. Du — hum
— du tycker, sade mr Dorrit med
förebrående tonvigt, att jag ser dålig ut.
— Jag tyckte du såg trött ut, goda
pappa.
— Då misstog du dig, sade mr Dorrit.
Ha, jag är slätt inte trött. Ha — hum.
Jag är mycket kryare än jag var då jag
reste.
Han var så retlig och vresig, att hon
ej sade mera till sitt rättfärdigande, utan
stod tyst bredvid honom, med sin arm i
hans. Under det han stod sa med sin
bror pa andra sidan, föll han i en tung
slummer som varade ungefär en minut,
och hvarur han spratt upp, sägande:
— Fredrik, du bör bestämdt gå till
sängs.
— Nej, William jag sitter uppe och
ser dig supera.
— Fredrik, genmälde han, jag
anbefaller dig att gå till sängs. Jag — ha
— ber dig såsom en personlig favör att
du går till sängs. Du borde gått till sängs
för längesedan. Du är mycket svag.
Hå! sade den gamle mannen, som
ingenting högre önskade än att göra
honom till viljes.
— Nå nå, nå nä! Jag är väl så, kan
jag tro.
— Min kära Fredrik, svarade mr
Dorrit, med en förvånande energi och
öfver-lägsenhet öfver sin svage och bräcklige
broder, det är ej tu tal om det. Det
smärtar mig att se dig så svag — ha —
det bedröfvar mig. Hum. Jag finner dig
se riktigt skral ut. Så’nt här duger ej
för dig. Du borde vara rädd om dig —
mycket rädd om dig.
— Vill du jag skall gå och lägga mig?
frågade Fredrik.
— Bästa Fredrik, sade pir Dorrit, gör
för all del det, jag besvär dig! God natt,
kära du. Jag hoppas du blir raskare i
morgon. Jag tycker alls inte om ditt
utseende. Godnatt, kära Fredrik.
Och sedan han på detta graciösa sätt
afskedat sin bror, somnade han åter,
innan den gamle var väl ur rummet, och
skulle hafva fallit framstupa öfver
eldstaden, om ej hans dotter återhållit honom.
Din farbror är fasligt slö, Amy. sade
han, dä han sålunda väcktes. Han är
mindre — ha - ■ sammanhängande i sitt tal,
och hans konversation är — hum — mera
förvirrad, än jag ha — någonsin ännu
funnit. Har han varit sjuk sedan jag
reste?
— Nej, min far.
— Du — ha — du ser väl ändå huru
förändrad han är, Amy?
—- Det har jag ej märkt, pappa.
- Barn på nytt, sade mr Dorrit. Barn
på nytt. Min jrtackars ömme, beskedlige
Fredrik! Ha. Afven om man besinnar
hvad han var förut, är han — hum —
fasligt förslöad!
Hans qvällsvard, som nu inbars och
dukades på det lilla bordet der han sett
sin dotter arbeta, afiedde hans
uppmärksamhet. Hon satt vid hans sida som i
fordna dagar, för första gången sedan
dessa dagar förändrades. De voro
ensamma, och hon slog i hans vin åt lionom
och uppassade honom vid bordet, såsom
hon brukat göra i fängelset. Allt detta
skedde nu för första gängen sedan de
blif-vit rika.
Hon var rädd att se mycket på honom,
sedan han stött sig derpå en gång; men
hon observerade att han tvenne gånger
under måltiden plötsligt säg på henne,
och såg sig rundt omkring, liksom vore
idé-förbindelsen så stark att han hade
be-hof af sina sinnens intyg för att öfvertyga
sig om att de icke ännu voro i det gamla
fängelset i Marshalsea. Båda gångerna
förde han handen till hufvudet, liksom han
på en gång saknat sin gamla svala kalott
— ehuru han föraktligt förärat den ät en
af innevånarne i Marshalsea. utom hvars
murar den aldrig kommit, utan ännu
paraderade omkring dess gärdar och rum
på hans efterträdares hufvud.
Qvällsvard åt han ej mycket, men det
tog mycken tid, och ofta kom han tillbaka
till sin brors beklagliga tillstånd. Ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
