- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
179

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och helt och hållet i allting hofmästare.
Morgonen hade inbrutit. Doktorn hade
tagit luckorna från det ena fönstret
medan han väntade, för att se dagsljuset.

— Mrs Merdles piga måste väckas och
laga att mrs Merdle kommer upp, samt
bereda henne så skonsamt hon kan på
att se mig — jag har förfärliga
underrättelser att bringa henne.

Så utlät sig doktorn till hofmästaren.

Denne som hade ett ljus i hand, ropade
på sin uppassare att taga ut det. Derpå
nalkades han med värdighet fönstret, och
såg ut, då han hörde doktorns nyhet
precist som han sett ut under middagarne i
detta samma rum.

— Mr Merdle är död.

— Jag skulle önska sade hofmästaren,
att flytta om en månad.

— Mr Merdle har tagit lifvet af sig.

— Sir, sade hofmästaren, det der var
ganska obehagligt för en person i min
belägenhet, emedan det ger anledning till
prat; och jag vill flytta genast.

— Om ni ingen känsla har, menniska,

blir ni då åtminstone ej förvånad? frågade
läkaren varmt. /

Hofmästaren, styf och rak, svarade med
dessa minnesvärda ord:

— Sir, mr Merdle var aldrig en
gentleman, och ingen ogentlemanlik handling af
mr Merdle kan således förvåna mig. Ar
det någon annan jag kan skicka er, —
eller kan jag göra något innan jag flyttar,
som ni önskar ha gjordt?

När doktorn hade uträttat sitt ärende
deruppe, och kom tillbaka till advokaten
som ännu väntade på gatan, sade han ej
mera om sitt möte med mrs Merdle än
att han ej ännu sagt henne allt, men att
hon temligen lugnt mottagit hvad hon
fått höra.

Advokaten hade användt sin ledighet
medan han väntade till att konstruera en
utmärkt sinnrik snara att med ett slag
fånga hela juryn med; sedan han fått den
saken på det klara, hade han länkarne
fria för den sista katastrofen, och de
gin-go långsamt hem, skärskådande den å
alla sidor.

Innan de skiljdes åt vid doktorns dörr,
sågo de båda upp till den solbelysta
morgonhimmelen, dit röken af några tidiga
eldar och andedragen och rösterna af
några, som tidigt voro på benen, fridfullt
uppstego — och derpå sågo de sig
omkring på den omätliga staden och sade:
“Om alla dessa hundra och tusentals
ruinerade menniskor som nu sofva, visste
hvilken ruin i denna stund hotande hängde
öfver dem — hvilket fruktansvärdt skri
mot en osalig själ skulle icke uppstiga
mot fästet!»

Ryktet att den store mannen var död,
spred sig med förvånande hastighet.

Först hade han dött af alla sjukdomar
som verkligen funhos till, samt af många
diktade, hvilka med ljusets fart
uppfun-nos för att möta ögonblickets kraf. Han
hade haft fallandesot från barndomen, —
hade ärft en stor lott vatten i bröstet af
sin farfar, — hade i aderton år hvarenda
morgon uthärdat en smärtsam operation
— hade varit utsatt för sprängning af
vigtiga blodkärl, som brukade explodera
som fyrverkeri — hade haft någon
åkomma i lungorna — hade haft någon
åkomma i hjernan.

Femhundra personer, hvilka satt sig
till frukosten utan att ha ringaste notis
om saken, trodde innan de stego upp
der-ifrån, att de i förtroende hört sägas, att
doktorn skulle sagt till mr Merdle: “Ni
måste vara beredd på att slockna af en
vacker dag precist som ett ljus," och att
de hört att mr Merdle skulle ha svarat :
“Man kan icke dö mer än en gång.“

Men omkring klockan elfva på
förmiddagen, vann den gissningen, att han hade
haft någon åkomma åt hjernan, de flesta
anhängarne; och klockan tolf hade “någon“
tydligare definierat sig såsom ’ kongestion.»

Kongestion var något så
tillfredsställande för allmänhetens sinne och tycktes
göra alla så belåtna, att ryktet kunde
haf-va varat hela dagen, om icke advokaten
klockan half tio bragt sakens verkliga
sammanhang inför domstolen. Detta gaf
anledning till den hviskningen, hvilken spred
sig öfver hela London, att mr Merdle tagit
lifvet af sig. Men kongestionen slogs ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free