Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur brädet genom denna upptäckt —
tvärtom! den blef mera favorit än någonsin.
I livartenda gathörn moraliserades öfver
kongestion.
Alla som försökt spekulera och icke
lyckats, sade: “Der ser ni! Ej förr börjar
man egna sig åt samlandet af rikedom,
än man får kongestion." De sysslolösa
fingo äfven vatten på sin qvarn. “Se,“
sade de,’ “hvad följden blir af att arbeta,
arbeta! Man går på och trälar — man
öfveranstränger sig — det blir kongestion
— och man är förlorad!“
Denna konsideration verkade med
trollkraft på många håll, men framförallt bland
de unga bokhållarne eller
kompagnoner-n’a som aldrig varit i ringaste fara att
öfveranstränga sig. De förklarade
allesammans helt andäktigt, att de hoppades
de aldrig måtte glömma denna varning
så länge de lefde — att de skulle ställa
sitt uppförande så att de undveko
kongestion, och ännu i många år kunde
fortfara att vara sina vänners tröst och glädje.
Men alltsom börstimman framskred,
började kongestionen att falla i glömska, och
fruktansvärda hviskningar begynte
cirkulera från norr, söder, öster och vester.
I början voro de svaga, och bestodo
blott i ett tvifvel huruvida mr Merdles
rikedom verkligen vore så oerhörd som
man hade trott — om det icke torde bli
en temporär svårighet vid att “realisera"
den — om till och med icke den
förun-dransvärda Banken på en månad eller så
komme att inställa sina betalningar.
Alltsom hviskningarne blefvo högre, hvilket
de från denna stund med hvar minut
blefvo, blefvo de äfven mera hotande.
Han hade kommit sig upp från intet,
på ett sätt som ingen kunde förklara;
han hade, när allt kom omkring, varit
en låg, okunnig persedel; han hade alltid
sett i backen, han hade aldrig kunnat se
folk i synen; han hade blifvit upptagen
och hjelpt af alla slags menniskor, så att
det var verkligen obegripligt; han hade
haft några egna pengar, hans
spekulationer hade alltid varit förtviflade, och hans
slöseri enormt. Allt som dagen framskred,
tilltog talet i högljuddhet och betydelse.
Han hade lemnat ett bref i badhuset
adresseradt till sin läkare; hans läkare
hade fått brefvet, och det skulle
uppvisas inför rätta dagen derpå; det skulle
falla som ett åskslag på de tusende han
hade bedragit. Oräkneliga män af alla
handtverk och åldrar skulle finna sig bragte
till tiggarstafven genom hans bankrutt;
gamla gråhårsmenniskor, som hela lifvet
igenom varit i goda omständigheter, skulle
ej hafva annan fristad för sin ånger
öfver förtroendet till honom, än
arbetshuset; legioner af qvinnor och barn skulle
se hela sin framtid förstörd genom denne
storartade skurks hand. Hvarje gäst vid
hans praktfulla gästabud skulle se sig
blif-ven en medbrottsling i plundringen af
oräkneliga hem; hvarje slafvisk rikedomens
dyr-kare, som gjort sitt till att sätta bedragaren
på sin piedestal, skulle finna, att han hade
gjort bättre om han dyrkat djefvulen sjelf.
Så växte talet genom bekräftelse på
bekräftelse, genom supplement på
supplement af aftontidningarne; och när natten
kom hade den lilla snöbollen växt; till en
sådan lavin, att en ensam väktare på
galleriet öfver S:t Pauls kupol skulle hört
nattluften vara full med det doft
frammumlande namnet Merdle, förenadt med
förbannelser i alla tonarter.
Ty det var nu allmänneligen kändt att
den aflidne mr Merdles åkomma helt
simpelt varit stöld och bedrägeri.
Han, det osmakliga föremålet för en
så vidsträckt afgudadyrkan, deltagaren i
stora mäns gästabud, rop-ägget vid
förnäma damers assembléer; han som
öfver-vunnit ståndsskillnaden, tillintetgjort
stoltheten ; han, alla patroners patron, han,
som köpslagit om ett lordskap med en
minister för Omsveps-Expeditionen; han,
som på tio eller femton år rönt mer
smickrande erkännande än alla fredliga
välgörare mot sitt land på minst två
århundraden — han, det lysande undret, dem
nya ledstjernan som följdes af vise män
med håfvor af rökelse och guld, tills hon
stannade öfver ett lik på botten af ett
badkar och slocknade — var helt simpelt
den störste bedragare och tjuf som
någonsin undgått galgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
