Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för henne var långt bättre, än om hon
fått de penningar, af livilka hon ej skulle
haft något godt. Hon fortfor efter en
stund, liksom tilltalande klockan: Hon
var oskyldig, och jag skulle ej hafva glömt
henne vid min död; och betraktade den
länge.
— Får jag lof, värdaste fru, att
påminna er något? sade Rigaud. Det lilla
papperet fanns i detta hus, den natten då
vår vän, fången — min själs frände —
återvände från utlandet. Skall jag
påminna er ännu något mer? Den lilla
sångfogeln, som aldrig blef fullfjädrad,
hölls länge i bur af en vaktare, som ni
utsett dertil), och väl känd af vår gamle
intrigör. Skola vi förmå honom att säga
oss, när han sist såg honom?
— Det skall jag säga er! ropade Affery,
tagande förklädet ur munnen. Jag
drömde det, först af alla mina drömmar.
Je-remiah, om du kommer nära mig nu, då
skriker jag så att det höres vid S:t PauPs!
Personen, som denne man talade om, var
Jeremiahs egen tvillingbror; och han var
här, i mörka natten, den natten Arthur
kom hem, och Jeremiah gaf honom sjelf
detta papper, tillika med, jag vet ej hvad
mera, och han tog det med sig, i ett
jernskrin. — Hjelp, Mord! Fräls mig
från Jeremiah!
Mr Flintwinck hade sprungit emot henne,
men Rigaud hade, på halfva vägen, fattat
tag i honom. Efter ett ögonblicks strid
med honom, lugnade sig Flintwincli och
stack händerna i sina rockfickor.
— Huru! hånade Rigaud, i det han
knuffade honom fram och tillbaka.
Anfalla en dam med ett sådant snille för
att drömma? Ha, ha, ha! Sannerligen
skulle hon ej, om ni visade henne för
penningar, kunna samla er en ganska
vacker förmögenhet! Alla hennes drömmar
bli sanning. Ha, ha, ha! Ni är så lik
honom lille Flintwinch! Så lik honom,
såsom jag såg honom (då jag först talade
Engelska för honom med värden) i krogen
De Tre Biljardborden, i den lilla gatan
med de höga husen, nära Antwerpens
skeppsvarf! Ah, han var en tapper
gosse att dricka. Ja, och en tapper gosse
att röka! Han bebodde en liten för nätt
ungkarlslägenhet — möblerad, i femte
våningen, ofvanpå ved- och
stenkols-handlande, sömmerskor, snickare och
tunnbindare — der jag såg honom och der
han, af cognac och tobak, sof tolf gånger,
samt dånade en gång om dagen, till dess
han fick ett anfall för mycket, och uppfor
till himmelen. Ha, ha, ha! Hvad gör
det till saken, huru jag erhöll papperen
i jernskrinet? Kanske anförtrodde han
dem till mig för att lemna dem till er,
kanske var skrinet låst och min nyfikenhet
väcktes, kanske undanstack jag det. Ha,
ha, ha! Hvad gör det till saken, när jag
blott har det i säkert förvar? Vi äro ej
så noga här; eller hur, Flintwinch? Vi
äro ej så noga här; är det ej så, min fru?
Flintwinch hade, med några väldiga
knuffar, befriat sig ur Rigauds händer, och
dragit sig tillbaka i sin vrå, der han nu
stod, med händerna i fickorna, och
stirrande på mrs Clennam.
— Ha, ha, ha! Hvad är detta? ropade
Rigaud. Det synes som vore ni ej
bekanta med hvarandra. Tillåt mig, min
fru Clennam, som undansticker, presentera
för er monsieur Flintwinch, som intriguerar.
Mr Flintwinch, strykande sig om hakan
med ena handen, steg närmare henne,
alltjemnt besvarande hennes blick och
tilltalade henne sålunda:
— Nu vet jag livad ni menar med att
spärra upp ögonen så stort på mig, men
ni behöfver ej besvära er, ty jag bryr
mig ej om det. Jag har i många, många
år sagt er att ni är en af de
halsstarri-gaste och egensinnigaste qvinnor jag sett.
Sådan är ni. Ni kallar er ödmjuk och
syndig, men ni är den högmodigaste af
ert kön. Sådan är ni. Jag har många
gånger sagt er, då vi grälat, det ni ville
att alla skulle ödmjuka sig för er, men
att jag ej skulle göra det — att ni vill
uppsluka alla, lefvande, men att jag ej
ville låta mig bli lefvande Uppslukad.
Hvarföre förstörde ni ej papperet då det
först kom i edra händer? Jag rådde er
dertill; men nej, det är ej i er smak att
lyda någons råd. Ni måste bevara det,
ja bevars. Ni ville kanske taga fram det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
