Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tonerna. På C. M. Bellmans födelsedag den 4 Febr. 1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 3g -
Fjerde tonenj hopplös, obclönt,
Dock ur skyn han tröstens engel röjer.
Tidigt i hvar pröfnings skola lärd,
Ödmjukt bönens suck mot höjden stiger;
Tålamodets dygd den trogne viger
Till en arfving af en bättre verld.
Men frän lifvets träd se, blad för blad,
Hoppets alla löften, bleka falla.
Fäfängt, hvad af ödets nåd du bad,
Mägtar du i tiden till dig kalla.
Femte tonen, hemsk sora nödens lott,
Skälfvande, som höstens löf för vinden,
Är en evigt glödhet tär på kinden,
Är en suck, en långsam klagan blott.
Dessa toner dagens pulsslag slå.
En har valt sig tnövkfets dystra sköte
Till sitt sängruin. Der i likdrägt gä
Honom midnatts andarne till möte.
I hans harpa brusar dödens vind:
Utan tårar, löje eller smärta,
Mer ej slår i bröstet något hjerta,
Leker nägon stråle på hans kind.
Men hvad vinkar rosenrödt i öster?
Är det glädjen från sin ljusa sky?
Hvilka toner! hvilka jubelröster!
Hvilken samklang känd, men alltid ny !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
