Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\ — 117 —
leriska temperamentet. Stolt, eldigt,
lialft-befallande står den tredje statyn, och
bjuder icke öfver en älskare, men en slaf; det
är ej nog att ban ligger på knä, han
måste ligga på alla fyra; kyssa stoftet af
hennes fötter. Det är fröken Felicie, framför
hvilken literaC., det vill säga fändrick Carl
tumlar sig i grüset. — Det är åska i
luften, säger man, när himlens kinder antaga en
brunett eller en nära i koppar stötande färg;
och när då ljungeldarne bryta fram, blixt
på blixt, hur bäfvar ej hjertat i bröstet;
och när då strålen far ned, sjuder ej
böljan, splittras ej klippans barm, smälter
icke stålet för de heta kyssarne. Sådan var
Felicie. En drottning, en gudinna, hvilken
man ägde rätt att tillbedja, ej att älska.
Sällskapet steg in i salen. Hvilken
motsats! Den vedervärdiga ryttmästaren
traskade der upp och ner i sina paltiga kläder.
Visiten var honom icke välkommen; ty det
gälde aftonvard, tre pipor tobak och
kanske äfven qvällsvard. För höflighetens skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
