Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den lille flintskallige mannens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyddsvakt för er, utan också som vittnen till hvad jag
har att säga och göra. Vi tre tillsammans skola
nog kunna hålla stånd mot bror Bartholomeus.
Men låt oss icke ha några oinvigda med, — ingen
polis, inga officiella myndigheter. Vi kunna göra
upp allting på ett tillfredsställande sätt oss emellan,
utan någon främmande inblandning. Ingenting
skulle förarga bror Bartholomeus mera än hvarje
slags offentlighet.»
Han slog sig ner på en låg hvilsoffa och
blinkade frågande åt oss med sina matta
ljusblå ögon.
»För min del,» sade Holmes, »lofvar jag,
att hvad ni än må säga, skall det icke komma
vidare.»
Jag nickade för att visa mitt instämmande.
»Det är bra, det är bra,» sade han. »Får
jag bjuda er ett glas Chianti, miss Morstan? Eller
Tokayer? Jag begagnar inga andra viner. Skall
jag slå upp en flaska? Icke? Nå, då hoppas
jag, att ni icke har något emot tobaksrök, mot
den balsamiska doften af österländsk tobak. Jag
är en smula nervös, och min hookah är ovärderlig
som lugnande medel.»
Han förde ett vaxljus till den stora skålen,
och röken bubblade muntert genom rosenvattnet.
Vi sutto alla tre i halfkrets med framåtlutade
hufvuden och hakan stödd i handen, under det
den besynnerliga, grimaserande lilla figuren midt
i ringen, med sitt stora, skinande hufvud, oroligt
pustade och blossade på sin pipa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
