Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den lille flintskallige mannens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ah, en läkare?» utbrast han häftigt. »Har
ni ert stetoskop med er? Skulle jag våga be
er ... ville ni ha godheten ... Jag har allvarliga
tvifvelsmål rörande min mitralvalv, i fall ni vill
vara så god. Aorta är jag lugn för, men jag
skulle bli glad att få höra ert omdöme om
mitralvalven.»
Jag lyssnade på hans hjärta, som han bad,
men kunde icke finna något i olag, med undantag
af att han tycktes vara ytterligt uppskrämd,
ty han skälfde från hufvud till fot.
»Den tycks vara normal,» sade jag. »Ni
har ingen anledning till oro.»
»Ni torde ursäkta min ängslan, miss
Morstan,» anmärkte han lätt. »Jag är mycket sjuklig
och har länge haft mina misstankar rörande den
där valven, men jag är förtjust att höra, att de
varit grundlösa. Om er far, miss Morstan, låtit
bli att öfveranstränga sitt hjärta, kunde han varit
vid lif ännu i dag.»
Jag kunde ha slagit karlen i ansiktet, så
förbittrad blef jag öfver denna känslolösa och
osminkade hänsyftning på ett så ömtåligt ämne. Miss
Morstan satte sig hastigt och blef likblek.
»Mitt hjärta sade mig, att han var död,»
suckade hon.
»Jag kan ge er alla möjliga upplysningar,»
utbrast han, »och hvad mera är, jag kan skänka
er rättvisa, och det skall jag också, bror
Bartholomeus må säga hvad han vill. Jag är så glad
att ha edra vänner här, icke endast som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
