Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tragedien på Pondicherry Lodge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att ljuset dansade i fladdrande ringar omkring
oss. Miss Morstan grep mig om handleden, och
vi stodo alla med klappande hjärtan och spända
öron. Från det stora svarta huset ljöd i nattens
tystnad det sorgligaste af alla ljud, — en
uppskrämd kvinnas gälla, afbrutna jämmer.
»Det är mrs Bernstone,» sade Sholto. »Hon
är den enda kvinnan i huset. Vänta här. Jag
är tillbaka om ett ögonblick.»
Han skyndade fram till dörren och knackade
på sitt egendomliga sätt. Vi kunde se, att en
högväxt gumma öppnade för honom och vacklade
af glädje vid blotta åsynen af honom.
»Ah, mr Thaddeus, hvad jag är glad, att ni
kom, sir! Jag är så glad, att ni kom, mr
Thaddeus!»
Vi hörde hennes upprepade försäkringar om
sin glädje, tills dörren stängdes och hennes röst
dog bort i ett entonigt mummel.
Vår ledsagare hade lemnat lyktan kvar hos
oss. Holmes svängde den långsamt rundt, i det
han kastade skarpa blickar på byggnaden och de
stora grushögar, som betäckte marken. Miss
Morstan och jag stodo bredvid hvarandra, och
hennes hand låg i min. Kärleken är ett
märkvärdigt ting, ty före denna dag hade vi båda ju
aldrig sett hvarandra, aldrig hade ett ord eller
ens en blick af ömhet växlats oss emellan, och
likväl sökte våra händer instinktmässigt hvarandra
i denna stund af oro. Jag har sedan undrat
däröfver, men i det ögonblicket tycktes det mig helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
